Underklädesexponering, igen

Efter lokalbesök under gårdagen kan jag blott konstatera att underklädesexponeringen fortsätter. Jag ser dock personligen ingen anledning att fortsätta göra detta fatala misstag. Snälla, snälla, damer, vänligen välj BH med klänningens rygg-utformning! Det är inte en komplex fråga eller en där det finns utrymme för tolkningar. Gör rätt. Direkt.

The holy trinity is finally coming together!

Jag vet att vi här på bloggen marknadsfört oss som en skribent-trio och kanske är det någon av våra läsare (?) som undrat om vi är helt katastrofalt dåliga på matematik eftersom det bara figurerat två skribenter. För en tid sedan efterlyste jag vår tredje part men vederbörande har inte riktigt nappat förrän idag. Sjukdom och överbelastat schema har legat bakom bortfallet. Så alla ni som har väntat: snart, mycket mycket snart kommer den tredje vassa tungan att finnas på plats och såga er jämte fotknölarna. Håll ut!

Arbetskläder = falsk marknadsföring

Arbetskläder kanske kan tyckas vara något av ett straff. De är oftast (alltid?) ganska fula, de är sällan rätt storlek och dessutom är de ofta både urtvättade och omoderna. Man kanske skulle kunna tro att detta är beroende av var man jobbar men jag kan av egen erfarenhet säga att så inte är fallet. En annan sak som jag har noterat i fråga om arbetskläder är att de inte helt sällan fungerar som falsk marknadsföring. Jag har tidigare jobbat en del i restaurangbranschen och där stöter man ju bland annat på yrkesgruppen kockar. Man kanske ser en söt kock på jobbet och tänker att han ser ju bra ut i de där kock-kläderna.
Sen ser man samme kock i privata kläder och tänker "hur tänkte jag då?"
Personen i fråga hade taskig stil, kanske rentav lite gubbig italiensk eller ännu värre: 90-talslook. Jag har stött på dem båda.
Kockar som har ett fagert yttre verkar gärna konserveras i en stil som har funkat något årtioende tidigare, de vet att de ändå får ligga med söta servitriser som bara ser dem i arbetskläderna.

Rävboa - finns det?

Idag var jag påväg till jobbet då jag fick se något ytterst märkligt. Nämligen en kvinna i rävboa. Och när jag säger rävboa så menar jag att det hängde en hel j***a död räv runt hennes axlar med huvud, svans, ben och hela konkarongen. Säga vad man vill om det men det är inte en syn man möter varje dag. Till råga på allt var kvinnan för övrigt klädd i röda (!) jeans, urtvättad turkos täckjacka och skorna hann jag inte ens titta på så chockad jag var. Rätta mig om jag har fel men jag trodde att de eventuella människor som bar döda rävar runt halsen var 95-åriga damer på Östermalm som trots sin fäbless för döda djur hade någon slags stil. Uppenbarligen är så inte fallet.

Underklädesexponering

Jag trodde vi växt ifrån denna 90-talstrend en gång för alla men så verkar icke vara fallet. Idag möttes jag av en yngling vars underklädesexponering fick min inneboende Dennis Leary – känslig på grund avkaffeabstinens och nikotinbrist – totalt urfreakad. Vad är poängen? Handlar det om en exponering som skall ge upphov till positiva tankar och "ljuva förhoppningar"? För egen del ser jag gärna att de människor som befinner sig i min omgivning är skyddade av minst två lager kläder. Jag kan inte låta bli att komma att tänka på Jerrys kommentar till Kramers commando-status: "The only thing between him and us is a thin layer of gabardine...". Ett lager är inte nog.

Ständigt denna Cecilia

Angående ett tidigare inlägg måste jag få påpeka att Cecilia "Glamomama" Blankens nu inte bara närmar sig 30 utan hon har faktiskt nyligen passerat den magiska siffran. Tror ni att hon ändrat sin kräkframkallande fotomin? Nej, inte en chans. Stackars stackars hennes dotter som ju även hon blir äldre...

Make it work!

Jag skulle inte vilja påstå att Tim Gunn är någon direkt stilförebild, där gör väl hans co-host Heidi Klum ett bättre jobb, men när det gäller att fungera som citatspruta är det Tim vi vänder oss till. Ett av de mer frekvent använda under de tidigare säsongerna av Project Runway "Carry on" verkar han ha lagt av med men den eviga klassikern "make it work" lever fortfarande kvar. Och det kan också användas som en uppmaning till alla er där ute. Sätter du på dig en vågad stass under, låt oss säga en utekväll, se då till att bära upp den. Finns det något värre än en kvinna klädd i kortkort som ständigt går och drar i kjolen? Själv skulle jag aldrig bära kortkort men hellre visar jag nederdelen av rumpan än bär plagget med osäkerhet. Nej, låt Mr Gunns ord vara lag: Make it work!

Uppbärande av plagg

Regina, jag kunde inte ha sagt det bättre! Lika litet som en ishockeyspelare blir en gentleman i en kostym bli en osäker landsortstjej en top-notch-böna bara för att hon bekläder sina fötter i ett par högklackade skor. Man måste förtjäna plaggets respekt och detta gör man endast genom att enträget öva så att man kan bli ett med plagget. Om man inte klarar detta är det inte lönt att försöka. På den här punkten kan jag inte vara nog tydlig med att poängtera att ironisk användning aldrig fungerar. Jag upprepar. Aldrig. Sedan måste jag påstå att det ger åtminstone mig vissa tvivel om en persons stabilitet om den inte kan uppbära vissa essentiella accessoarer med säkerhet.

Vårtecken

Jag har i tidigare inlägg nämnt några vårtecken som jag ser fram emot med glädje. Takdropp, smältvatten, värmande sol i nacken och kanske det bästa av allt; vita converse.
Sen finns det ett säkert tecken på att våren är här som jag inte ser fram emot lika mycket. Eller jo, kanske ändå. Vi skulle kunna säga att det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det varje år.
Högklackar på premiärtur!
Framför allt på tonåringar men det här fenomenet hör inte hemma i någon särskild åldersgrupp.
Svajig gång, taskig hållning, panik i blicken, krokiga knän och gärna miss-matchad outfit med någon säckig college-tröja upptill. Eller varför inte den lite "vuxna" varianten. Vintervita ben, solkig kjol, misskötta tånaglar och en liten sandalett därtill.
Faktum är att du kan ha en sjukt grym outfit men har du inte övat på gången kommer du att se misslyckad ut ändå.
Plocka inte fram klackarna förrän du känner dig säker.
Fortfarande inte säker? Fråga mamma!

Suck!

Veckans i särklass hetaste trend är vårsolen som skiner från klarblå himmel, drip-drop från taken och vårfloder i backarna. Jag längtar efter att plocka fram mina helt oanvända USA-inköpta (när dollarn fortfarande var billig) vita Converse. Mmm!

Veckans i särklass svalaste trend är den massiva förkylning som kommer som ett j**la brev på posten så här års. Mer lämplig fotbeklädnad just nu är med andra ord gummistövel med raggsockor i.

Kapade längder

Igår blev jag så lockad av vårsolen att jag vid mitt frisörbesök inte bara gjorde den vanliga toppningen utan såg till att kapa av ungefär 12 cm. Fortfarande långt dock men betydligt trevligare. Hatar dock den där känslan håret har de första dagarna efter en klippning. Och stylingen man får...uäck! Känns det inte lite som att frisörer lever i ett slags parallellt universum där det är häftigt med asymmetri och tokig tant-styling? Spelar fan ingen roll till vilken exklusiv, dyr salong man går man vill ändå alltid bara dra på sig mössan när man går hem.

Fotriktigt

En sista notering från festen...
I rådande slask- och moddväglag kan det vara svårt att transportera sig till och från festligheter utan att förstöra sina skodon. Därför riktas ett extra plus till den manliga festdeltagare som skådades lämna festen iklädd galoscher. Elegantare än en gummistövel och ack så mycket mer praktiskt än en lågsko. Dessvärre är ju galoscherna ett så gott som bortglömt fenomen men kan det kanske, som så mycket annat, få uppleva en revival så här i vintagens tidevarv?

Listan kan göras längre

Kära Art, du kunde inte vara mer träffsäker men jag måste ändå få komma med några egna fest-iakttagelser.
- Jeanskjolen du nämner var ju på intet sätt smickrande men dessutom ihopparad med en alldeles för kort cowboy-stövel som inte klär någon (allra minst den, som i det aktuella fallet, med köttiga vader).
- Hudfärgade nylonstrumpbyxor matchat med en chic (skulle inte tro det) högklackad stövlett i svart mocca. Jag säger bara som Caroline af Ugglas: Snälla snälla, låt oss aldrig se det igen!
- En annan iakttagelse som gjordes var ett par personers ytterst suspekta underkläder. En av förespråkarna för besparingar matchade det med en gräslig och dessutom illasittande BH som inte gjorde något för att förhöja feststämningen. Sen hade vi den gästen som såg ut att ha en hel metallställning under kläderna. Vad det egentligen rörde sig om kommer vi nog aldrig att få veta.

Festrapport

Utan att överdriva kan jag konstatera att det finns vissa klädval som bör undvikas. Utan inbördes ordning listar jag här ett par fadäser som stör mitt estetiska sinne:

- besparingar (det ser knappast bra ut på en retuscherad modell så vi vanliga bör bara lägga ner)

- kompressionseffekten (välj inte för små kläder ety det enbart är unwise)

- jeanskjol i ingenmanslandslängd (ser inte bra ut på någon)

Äntligen skribentträff!

I helgen kommer undertecknad och Art äntligen att återförenas och det under så trevliga omständigheter som på en fest. Detta kanske kan leda till att vi också äntligen plockar fram kamerorna och förevigar misslyckade festklädslar. För ingen annanstans än på just fester kan man väl hitta så lyckade och så misslyckade utstyrslar. Själv kommer jag att sikta in mig på något svart och i allra högsta grad opraktiskt!

Kritik kontra självlevererad estetik

Bästa medbloggare, Regina Falangie, som jag ser det så sker kampen mot den usla estetiken på två plan: internt och externt. Dessa två linjer löper stundtals parallellt men möts ändå inte allt för sällan. En stundtals bristande, praktisk, estetik är försvarbar så länge man i djupet av sitt hjärta vet vad man håller på med och samtidigt strävar mot estetikens parnass!

Svart äro svart äro svart 2

Tog saken i egna händer och fortsatte ändra färgerna på bloggen. Numer går den, som ni ser, helt i svartvitt. Jag vet att till och med gurun The Sartorialist har orange på sina inläggsrubriker men jag måste ändå säga att svart är finast.

Svart äro svart äro svart...

Modefascisterna slår till och ändrar färgen på vår så kallade "navbar" från blått till svart. Detta eftersom svart är och förblir, som bekant, (och konstant) det nya svarta. Känner ni inte genast hur mycket bättre allt blev?

Befogad fråga

Kan man anse sig ha befogenhet att dissa andra med tvivelaktiga klädval när man knappt har tid att se över sig själv och sin egen garderob? Jag jobbar mycket efter devisen "rätt kläder vid rätt tillfälle" just nu och känner mig konstant ganska praktiskt lagd...

Vad är dealen med kids som skanderar oförskämdheter?

Häromdagen spatserade jag i allsköns ro på väg hem från min arbetsplats. Iförd ett av mina senare inköp, en stilig vinterjacka med duffelknäppning, möttes jag av två youngsters som när jag passerat dem i passiv aggressivitet ropade något om "gubbjacka". Var är världen på väg? Om jag haft en manchesterkavaj med läderförstärkta armbågar hade jag kunnat ta en gubbkommentar. Men detta. Oförståeligt. Någon med insikt i den pedagogiska grundverksamheten som dagens kids utsätts för får gärna bidra med en analys.

Har du en rakhyvel?

När jag gick förbi den lokala tobaksaffären idag kommenterade ett par halvlodiga lirare min uppenbarelse. Först hälsade de, vilket jag besvarade, och sedan litet lätt i luften ställde de frågan "Har du en rakhyvel?". Varför har alltid de personer som ställer dylika frågor jävligt skabbiga hundar som ser ut att ha blivit utsatta för både det ena och det andra?

Något fattas

Vad har hänt med dr Jan Itor?

Bara hata litegrann.

Jag är arg, less och trött så istället för att ge konstruktiv kritik till något mode(?)-fenomen väljer jag att bara fetdissa mitt allra mest älskade hatobjekt bland modebloggare. Expressens alldeles egna "glamomama": Cecilia B.
Ni hörde mig. Alla verkar bara älska henne och det är för mig en gåta.
För det första är hennes stil är ytterst tvivelaktig. Hon har snöat in på någon slags tidig 90-talsstil nu och det kan jag bara inte acceptera.
Det är fult fult fult! Inte för inte kallas ju 1992 för straffåret (eftersom allt var fult och dåligt då). Nu är vi inne i en ny kristid men det betyder på intet sätt att man måste börja hämta influenser från tidigt 90-tal, så gör dig själv och oss andra en tjänst och sluta genast Cecilia.
En annan sak med henne som jag bara älskar att hata är spegelminerna hon har på varenda jävla "dagens-outfit-bild". Ta bort! Du ser ut som en fjortis som blir uppraggad av äckliga gubbar på Lunarstorm. Det tål att upprepas: ta bort! Allvarligt talat, när man börjar närma sig 30 så är det faktiskt förbjudet att ha den där minen. Tänk på din lilla bebis Cissi, hon kommer ju att dö av skam när hon får se dig stå där och truta med munnen framför kameran. Hitta en ny min!
Jag vet, jag kan bara inte sluta läsa hennes blogg men jag dissar ändå.

Inkompetent personal x 2

I lördags köpte jag en jacka på en klädaffär i stad X. Väl hemkommen upptäckte jag att försäljaren missat att ta bort larmet vilket innebär merarbete för mig som konsument. Då jag är en genuint grundpositiv natur besökte jag en annan av klädaffärens filialer i stad Y idag, tisdag. Där blev jag märkligt bemött av en i personalen som informerade mig om att min byxstorlek, som hon uppskattade till 34, inte fanns representerad bland urvalet i rean. Varpå jag – tämligen kort i tonen – korrigerade hennes ögonmåttuppskattning till något mer korrekt. Hett tips till personal: om du inte är jävlig stabil, gissa inte. Det uppskattas inte att bli relabelad till något man inte är. (Plötsligt kommer jag att tänka på Seinfeld-avsnittet där det uppdagas att Jerry är en relabeler. Låt oss hoppas att man aldrig landar där.)

Vad är dealen med shorts mitt i vintern?

Igår möttes jag av en representant för en märklig underkategori av den manliga delen av befolkningen. Denna underkategori tycker av någon anledning att det är alla tiders att gå till tvättstugan (som ligger i en fristående byggnad) iförd shorts trots att det är mitt i vintern och temperaturen låg på ca -10°. Är inte helt säker på om detta skall ses som ett tecken på en havererad estetik eller om det bara är en idiotisk handling. Kanske en kombination.

Du är inte intressant

Läs ärendet igen. Låt det skölja över dig. Ökningen av privata modebloggar har varit alarmerande. Ingen är intresserad av vad Fröken X från Ödeshög har på sig för kläder första måndagen i mars. Den sakliga sanningen är att ju mindre vi vet om Fröken X desto bättre ter hon sig.

Rätt kläder vid rätt tillfälle, tack!

Ett gräsligt fel som man inte sällan ser folk göra är att de använder plagg vid fel tillfällen. Som tidigare nämnda skaljacka, den får gärna bäras i skidbacken eller vid andra friluftsaktiviteter men jag vill inte se den som ytterplagg på folk som ska på fest. Alltså i kombination med kostym eller klänning.
Det finns mer att hämta där det exemplet kom ifrån, var så säkra.
Återkommer med bildbevis!

Jag går igång direkt

Jag kan inte vänta på att få komma ut med kameran och dokumentera idiotin. Har redan börjat varva upp mig i fråga om skaljackor i kombination med kjol. Och så gärna en stövel med fyrkantig klack till det...