Återkomsten på riktigt

Tröttheten hade tagit överhand och var mig nästan övermäktig. Behövde en ordentlig paus från floskler och sanningar, adjektiv och adverb. Men nu är jag här. Håll i hatten - kanske lite argare än någonsin.

Regina - återkomsten

Strumpor i sandaler

Under dagens promenad på stan såg jag inte mindre än bortåt 20 par strumpbeklädda fötter i sandaler spankulera omkring. Hur är det möjligt? Jag trodde verkligen denna estetik var utdöd annat än på landsbygden.

Vridna bhband

Efter en heldag på stan kan Art konstatera att det dyker upp ett exponerat vridet bhband ungefär vart 1500:e steg som han tar på stadens gator och torg. Att jag stör mig på multipla exponerade axelband är inte någon nyhet för någon flitig läsare. Min irritation sträcker sig även till att gälla vridna axelband. Om dessa nu nödvändigtvis måste exponeras kan de väl åtminstone vara väl skötta och ovridna? Är det för mycket att begära? Jag kommer särskilt ihåg ett tillfälle för snart ett halvt decennium när en i övrigt helt strålande dam iförd en för tillfället mycket passande klänning tappade i estetisk framtoning genom att ha ett väl exponerat vridet axelband. Ack, onda minnen...

Namn på klädaffärer

Efter aftonens tur på stadens gator och torg kan jag konstatera att Experts devis fortfarande är lika missledande då de inte är vad de säger sig vara. Detta gällde även de tyska affärerna "Mode" som hade kläder som Gudrun Sjöden inte skulle gjort 1990 fast i tråkigare nyanser, och "Glam" som i och för sig hade dyra kläder men inte riktigt glammiga var de. Jag fortsätter hålla ögonen öppna och glädjs åt att ha sett ett gäng MC-killar glida omkring i vadderade skinnjackor (!) trots att det var varmt som tusan med en stackars skandinavs mått mätt. Jag hade stiliga korta shorts och välsittande t-shirt. Folkligt men sant. Ibland undrar man om det vore möjligt att vänja sig vid ett annat klimat. För närvarande känns svaret givet. "Swing - and a miss!"

Observationer från Tyskland

Efter att ha vistats ett par dagar i Tyskland kan jag blott konstatera att det är något som saknas i Tysklands stilmässiga utveckling. Närmare bestämt cirka 10 år. Detta innebär i korthet att männen ser ut ungefär som Jerry Seinfeld med för stora skjortor i byxor som sitter för högt. Att det sedan finns lirare som ser ut som sailors eller snubbar med fyrkantiga 80-talsfrisyrer (med eller utan osmakligt blekta toppar, gärna i kombination med skinnväst) gör inte saken sämre. Dammodet baseras på bristande passform, gärna kort maskulin klippning och en litet lätt uppgiven look. Givetvis finns det inslag av tyskor som inte är helt osöta men det hör till ovanligheten. Ibland känns det som att vara i en lågbudgetrockvideo från 90-talet vilket är fascinerande nog i sig.

Nybakade studenter 2009

I ett småregnigt Sverige åker nybakade studenter runt på traktorflak ystert hoppandes och stekandes till basbetonad eurodisco. Folkölen flödar i idiotins högborg. När det första gänget kör förbi mig känner jag hur jag håller på att freaka ur totalt. Efter ett par tre traktorflak börjar jag mer le litet avmätt åt ungdomarna som tror att de har presterat något. De har de inte. Detta är början och inte slutet. För övrigt slår det mig hur litet som har skett sedan min egen studenttid. E-Type är fortfarande kung i den enögdes basbesatta rike. För övrigt regnade det på min student också. Kanske innebär det att dessa ungdomar inte är totalt utdömda heller?

Art hatar Windows

Art hatar just nu innerligt att Windows inte har funktionen skriv ut till PDF som default. Efter litet djupandning löste det sig dock. Däremot kan ingen djupandning i världen rädda Arts psyke efter att ha sett ytterligare en multipel axelbandsexponering igår. Intet ont anande vandrade Art och en kamrat när ett gäng unga blivande studentskor (?) mullrade fram. Den lekamliga exponeringen var lika hög som tonhöjden på deras kackel. Den multipla axelbandsexponeringen toppades även av att området som exponerades var rödflammigt av solens väna strålar. Det var inte vackert.

Packningsångest

Igår var jag drabbad av massiv packningsångest. En god vän gav mig följande tips: ta med dig hälften så mycket kläder som du tror och dubbelt så mycket cash. Vet inte om jag följde hans råd fullt ut men det primära valet stod mellan ett par snygga men kanske litet väl tighta jeans och några mer baggy men mer slitna. Sommaren innebär problem för oss kosmopoliter. Aldrig hemma. Aldrig access till hela ens garderob. En dröm om att alltid vara välklädd. Kris. Vilken är den optimala lösningen? Jag gick på tighta och nya jeans iaf.

Art is back

Efter ett par helvetiska arbetsveckor har Art numer semester vilket han firar genom att klaga på stort och smått. Exempelvis irriterade jag mig mycket på den taxichaufför som iförd den obligatoriska badtaste-outfitten toppad av keps med idrottstext inte kunde hitta rätt. Detta stärker min tes: bristande estetik hänger ofta samman med ett icke välfungerande intellekt. Utöver denna sporadiska spotting har jag på sistone kunnat ta del av examenskläder av alla de former. Inget förvånar mig egentligen mindre än att medelidioten inte klär upp sig det allra minsta när det är dags för skolavslutning. Men ärligt talat, är inte måttet mer än rågat då man släpps upp på scen iförd t-shirt med hårdrockstryck på? I was not laughing. Däremot skrattar jag gott åt de sedvanliga avslutningstalen som traditionsenligt präglas av bristande självinsikt. dålig talarförmåga och en stor portion naivitet.

Regina på semester

Har ju varit glest bland inläggen de senaste dagarna men hade sjukt mycket att ordna upp innan semestern tog fart. Jag sa ju också att jag inte skulle producera ett enda inlägg under semestern men nu befinner jag mig egentligen bara på ett litet pitch-stop innan den verkliga vilan tar vid. Men jag hoppas att Art tänker hålla flaggan högt medan jag är borta och jag kan lova att det finns material att gräva ur när jag återkommer.

Märkligt plagg

I måndags såg jag ett plagg som jag inte förstod vad det stod för. Tänk dig någon form av träningstopp i ett märkligt material med hör och häpna ett hålmönster. Japp. Det såg ut som om en frenetisk lirare hade stansat hål i ett systematiskt (och varierande) mönster. Först trodde jag det var ett underplagg som fått en missvisande exponering men vid närmare (inte så nära) studium visade det sig vara ämnat att synas på detta vis. Jag blev minst sagt förvånad då bärarinnan normalt brukar ha en stramare estetisk framtoning. Tydligen går ingen säker i dagar som dessa.

Läsartips 1

Fick ett spaningstips som min vän F uppmärksammat nämligen skor med öppen tå med hudfärgade strumpbyxor under. Detta leder till att det enda som syns av foten är tåförstärkningen längst fram. Inte ett lyckat drag! Jag håller helt med och undrar hur tusan personen som tog på sig de skorna tänkte just då?

Igår kväll när jag var på väg hem från en lugn middagstillställning ringde en kollega och ville att jag skulle möta upp för att göra stan. Stan blev inte gjord men jag fick tillfälle att se en del skumma typer i aktion. Vad är grejjen med de totalt överförfriskade män som iförda sunkiga jeans, ful t-shirt och passformslös kavaj från Dressman ackompanjerade av bruna skor som försöker äta upp kvinnorna medelst blicken och ger oss män the stink eye som om de försöker mucka gräl trots att man står 100 meter bort. Kanske är de så intelligenta att de tar in att vi dissar dem. Hårt. En annan otrevlig art som Art mötte på stan var de fyrtioåriga damerna som klär sig som 20 men som i tärdhet ligger bra mycket närmare 50. Detta i kombination med en ciderbaserad fylla gone bad kan bara sluta på ett sätt. Hemgång, pronto, bitte bitte!

Det tar aldrig slut

Jo men att. När man trott att man sett allt... Så ska man tydligen se något så hemskt så att man skulle vilja lasra bort hornhinnan i alla fall för en stund. Det värsta av allt var att det hela utspelade sig på min arbetsplats. Det kan, med andra ord, finnas en risk för att jag får se något liknande igen. *Djupandning*
Tänk er följande:
En söt höggravid tjej som gillar att klä sig i leggings och tunikeaktiga toppar. Helt okej för min del, hon passar väldigt bra i det. Tänk er då den söta tjejens kollega som försöker imitera looken men (verkligen) inte lyckas. Jag kan inte med ord beskriva hur långt borta hon var ifrån att lyckas. My god!
Femtioplus (exakt ålder vet jag inte), ryggproblem (orsak följer), stora tuttar men ingen bh (!), kroppsform hos den som kanske fött något barn, passerat femtio och inte lagt mycket krut på att besöka någon träningsanläggning. Men det viktigaste av allt här är avsaknaden av bh.
Utstyrseln sen då. Någon slags blå lång t-shirt/tunika som gärna hade kunnat vara ett par centimeter längre. Till detta svarta leggings i lycra som liksom var så pass utstretchade att de var genomskinliga på sina ställen. Svarta korvade tubsockor och så någon slags foträt sandal till med typ platå-sula (nej, det var inte masaj-skor, sulan var bara väldigt hög). Det är dock inte slut här. Hela outfiten hade chockrosa som genomgående tema. Revärer på tajtsen, någon lite gubbe på strumporna, senil-snöret till solbrillorna - allt var chockrosa.
Okej, någonstans här börjar jag känna mig elak. Men vafan, tänk på din omgivning människa. Hur kan man vara så pass desillusionerad? Skaffa en spegel och en kompis som är ärlig.

Cissi Cissi Cissi

Min alldeles egna favorit glamomama har hållit sig ganska lugn sedan hon flyttade från Expressen till Mama. Eller är det i själva verket så att jag inte längre kollar in hennes blogg så ofta eftersom jag sällan besöker mama.nu? Nå i alla fall. Jag kan ju inte släppa henne helt så härom dagen gick jag in och kollade vad hon haft för sig på sistone. Och goda gudar, vad har hänt med människan? Hon har spårat ur rejält och totalt!
Det här är beviset på att flera fel inte gör ett rätt. Snälla Cissi, bara för att du kastar på dig en massa märkeskläder är det ingen garanti för att du ser bra ut. Ta och städa till din stil och skärp dig människa!

bild från mama.nu