Can you feel it? Can you feel it? Can you feel it?

Känner ni?
Yes yes yes, jag är på återtåg!
Snart är den gamla formen här igen, vassare tunga än någonsin. Var de andra trögskallarna håller hus har jag ingen aning om men jag lovar att bära fashion-fanan högt på egen hand från och med nu. Stay with we!

Ode to Converse

I tidigare inlägg har jag tagit upp vita Converse som en viktig ingrediens på listan över saker som gör livet värt att leva, särskilt så här på vårkanten. Jag känner dock att jag inte nog poängterat vilken fantastisk skapelse det är vi pratar om här.
Under en period för ett okänt antal år sedan var jag väldigt inne på det här med färgglada Converse. Man skulle kunna säga att jag ett tag var näst intill besatt av att få tag på ett par ljusblå. Jag fick tag i dem, bar dem ett tag och insåg att det var ju inte vad jag ville ha. Jag har också testat att köpa andra varianter av vita tygskor, det finns ju ett gäng klassiker, men har alltid gått tillbaka till Converse.
Numer köper jag ett nytt par varje år och använder tills de faller sönder. Höga eller låga spelar ingen roll men mina senaste par har alla varit låga. Jag älskar andra skor och framför allt åt det mer glamorösa hållet, men vita Converse är och förblir favoriten!

bild från brandos.se

Tummen ner för torsos

Jag har ju tidigare tagit upp några av de problem som jag anser att sommaren för med sig men som sig bör har jag sparat det göttaste till sist. Eller ja alltså, det fulaste, det värsta, det mest förhatliga.
Jag pratar givetvis om bara överkroppar i stan.
De flesta kvinnor har vett nog att behålla kläderna på inom stadsmurarna, vi sparar godsakerna till stranden. Många män däremot tycks tro att de är så pass oemotståndliga att de måste kasta av sig sina överdelar i tid och otid. Jag kan förstå att det även handlar om någon slags bekvämlighetsåtgärd när det är riktigt varmt ute men det spelar ingen roll. Behåll kläderna på under shoppingturen och kaffepausen! Vi vill inte se några bara bringor oavsett om de är håriga, välvaxade, tränade eller otränade.

bild från kyssogram.se

Ny tider stundar

Nämen nu måste vi för fasen ta och rycka upp oss. Det känns som om undertecknad hamnat i något slags mode-vakuum och var min(a) skribentkolleg-a/or har hamnat det har jag ingen aning om. Den här bloggen som började så bra och som tog så bra fart. Läsarna sviker oss och vi sviker läsarna.
Uppryckning bör ske inom kort och vår promotor ska få börja jobba igen.
Får man skylla på något? I så fall skyller jag på bra väder, jobb, modetorka och barnet.
Snälla läsare som fortfarande finns kvar, svik oss inte vi ska komma tillbaka! Större, bättre och vackrare!
Nu ska jag koka te och bänka mig framför Project runway, kanske kan det ge lite inspiration.

Ännu mer hår

Trögskrivet i helgen, därav dåligt resultat... Sorry, eventuella trogna läsare!
Var på husvisning i lördags, fick ett infall men jag ska inte köpa något hus.
Hur som helst så skådade jag där och då ytterligare en förskräcklig hår-fadäs. Det är något av en klassiker framför allt bland äldre kvinnor och vi pratar inte så mycket om en frisyr utan mer en färg: det lila håret.
Bland riktigt gamla kvinnor kan man se vällagda silverlockar med en lätt touch av syrén men det är inte den lilatonen jag pratar om utan den vidriga rödlila varianten. Kulören kombineras så gott som alltid med en kort och gärna ganska spretig frisyr, så även i det här fallet. Den här damen, som var själva mäklaren, hade dessutom stajlat till det hela med alla givna accesoarer. Illröda naglar, alldeles för kraftig solbränna, överdriven ögonmakeup och ett tjockt lager korallrött läppstift. Lord give me strength!

Oh joy!

Gjorde en raid på vinden idag och scorade bland all bråte en bortglömd liten jacka. Fina fisken, kändes som ny! Att shoppa bland sina egna undanlagda grejer är ju fab-tastiskt då man kommer hem med saker alldeles gratis. Mer sånt åt folket!

Vårdepression

Jag har inte burit fashion-fanan särskilt högt idag. Fick panikångest i morse då jag skulle klä mig och insåg att jag har en så gott som fulländad vintergarderob men att vårsäsongen tydligen rensats ut. Fick då välja inkognito-looken. Tråkiga jeans, tråkig jacka och gamla smutsiga converse (har inte kunnat unna mig de nya ännu).
Jag har ställt frågan förut men här kommer den igen. Hur ska man kunna dissa andra när man ligger så j***a lågt själv. Några bra shoppingtips anyone?

När vi tre blir en

Det börjar kännas konstigt att vi fortfarande hävdar att vi är tre skribenter. Den här tredje får ju aldrig fart på pennan och till råga på allt tycker jag att Art har legat oroväckande lågt på sistone. Vad göra?

Pippi-komplex?

Skrev ett inlägg om hår häromdagen men lyckades av okänd anledning missa mitt allra käraste hatobjekt i frisyrväg nämligen flätor på vuxna kvinnor. Sluta!!!
En fläta mitt bak kan väl vara okej men allt som överstiger en är för många. Den strikta frisyren som Ukrainas premiärminister Julia Tymosjenko (okänt antal flätor, kan vara en men kan också vara två) kör med kan jag också acceptera men enbart på grund av att det är hennes signum.
Ibland ser man flätor på gymmet och jag förstår hur det kan vara praktiskt men det berättigar ändå inte den här frisyren.
Jag vet inte om anledningen till att vuxna kvinnor bär flätor beror på någon slags åldersångest eller om det helt enkelt handlar om taskig stil men oavsett orsak så bör detta ovett upphöra snarast. Gör era medsystrar en tjänst och säg åt dem på skarpen.

bild från standaard.be

Sittandes mot en solig vägg med gött kaffe i koppen och en muffin i magen, vad kan gå snett?

Man vill ju inte gärna sparka på de som redan ligger men ibland ser man saker som inte går obemärkt förbi. En kvinna, medelålders med sånt där hår som är blekt i någon slags gul-grå nyans. Tänk sönderblekt överårig pudelrockare så har ni det framför er. Håret var dock inte det värsta utan det var jackan. Våren är ju den tid på året då varenda kotte plockar fram sina skinnjackor. Så även jag, även om jag skulle behöva nyinvestera. Idag hade jag dock helt andra kläder på mig på grund av den hurtiga långpromenad som föregick kaffedrickandet. Nog om detta. Kvinnan i fråga bar alltså skinnjacka men inte vilken skinnjacka som helst. Den var, liksom håret, i en obestämbar nyans någonstans mellan grå, grön, brun och kanske någonting ytterligare. Dessutom var den så högblank att det liknade patentläder. Modellen var löst sittande med breda axlar och helt rak, som en illasittande kavaj ungefär. Huga! Som pricken över i var där en tjocktröja knyten om midjan utanpå jackan.
Att jag inte kräktes upp min muffin igen är en gåta.

JC-frisyrerna var det ja

Jag är verkligen inte den som lägger ner särdeles stor möda på mitt hår. Jag har välsignats med en hyffsat god hårkvalité så jag håller inte på med en massa inpackningar och dyra schampon. Med det inte sagt att jag tycker att frisyrer är oviktigt. Liksom med ögonbrynen kan en taskig frisyr verkligen totalt förstöra en persons utseende medan ett välbalanserat klipp gör underverk. Själv kör jag på en ganska neutral frisyr i axellängd med blonda slingor. Tråkigt kanske man kan tycka, praktiskt anser jag.
Det var ju dock inte min frisyr vi skulle prata om utan den ondskefulla JC-frisyren men jag ville bara markera någon slags ståndpunkt.

Jag vet inte om ni redan har förstått vad en JC-frisyr är, har ni inte det så låt mig upplysa er. Alla känner vi ju till klädkedjan JC, inte min favoritbutik. JC saluför tråkiga kläder maskerade till något spännande som snabbt blir otrendigt och måste kastas bort. JC-frisyren är alltså hårets motsvarighet.
Den värsta som någonsin existerat är den som var poppis för några år sen då alla höll på med det förhatliga tvåfärgade håret. Typ ljust under, mörkt över eller kanske rött och svart eller någon annan tok-rolig kombination. Gärna etappklippt i frisyren som gud glömde. Sedan dess har JC-frisyrerna varit något snällare men är det ändå inte lite trist då helt plötsligt alla ska klippa page eller lugg eller poppig hockeyfrilla? Och fortfarande kan man skåda någon stackars kvarleva från 2002 med tvåfärgat hår.

Badmode

Att köpa nya badkläder känns varje år som ett guds straff. Förra året när S.A.T.C. the Movie kom ut bestämde jag mig för att hädanefter är det baddräkt som gäller för mig. Och inte någon tråkig liten speedo-historia utan en sån där fantastisk glamourös sak som Miranda bär under Mexico-resan (då Samantha ställer frågan "Jesus woman, wax much?). Förra året visade jag mig över huvud taget inte i badkläder och nu går den där fantastiska saken från Norma Kamali inte längre att få tag på. Så nu måste jag dammsuga nätet för att hitta något liknande.

bild från thisnext.com

Ytterst tveksamt

Jag vet, it's beneath me men jag bara måste få göra en och jag bestämmer ju faktiskt själv.
En inne- och utelista. Hahahaha!

INNE:
Randigt
Seglarmode
Nysopade gator
DN Söndag
Sol

UTE:
Prickigt
Campingmode
Slask och tonvis med grus
DN Motor
Nederbörd

En teaser

Har inte riktigt tid att skriva nu men jag måste bara påbörja, det kliar i fingrarna....
Sminket har ju förärats utrymme här på bloggen och det måste väl även frisyrerna få. Någon som jag vet vad jag pratar om när jag säger JC-frisyr? Fundera på det så återkommer jag i frågan.

Blommig kjol får upprättelse...

Ja, egentligen handlar det inte om plagget men jag måste bara ge lite kärlek åt den tjej (iförd blommig kjol) som gjorde mig sällskap hem genom stadens mörka gator. En fullkomlig obekanting men vi slog följe för att slippa vara ensamma. Lite girlpower så här på nattkröken...

Vackra människor

Om förra helgens utgång var något av en utseendemässig katastrof så var kvällens nöjesliv dess raka motsats. Jag har ända sedan tonåren varit en konsertjunkie och efter en lång period av torka (läs mama-hood) så har jag äntligen fått mitt lystmäte mättat. Vackra människor i vackra kläder och en underbar konsert. Skulle jag droppa vilket band jag såg så skulle ju jag röja min hemstad så det går ju bara inte men åh så bra!
Här ett exempel på en fräsch och vårig stass som skådades!

Mamma vet bäst

Min mamma. Såklart den bästa mamman i hela världen. Om vi nu ska prata kläder så kanske hon inte är den mest fashionabla personen i världen men hon har en fin och enkel stil som funkar bra på henne. Kanske beror hennes aversion mot krimskrams på att hon var klädd i vårkappa och hatt redan som treåring, min mormor hade med andra ord ett större intresse för kläder. Min mamma är dock fenomenal på one-liners, något som hon ärvt utav sin pappa. Liksom undertecknad har hon också vissa deviser som hon gärna följer och en av dessa tycker jag sammanfattar hennes stil (och min också för den delen):
snyggt men inte pråligt.
Man skulle kunna säga att den går hand i hand med mitt tidigare visdomsord "less is more", min mamma har bara kommit på en egen variant. Bär man något som är "snyggt men inte pråligt" då vet man att man är hemma.

Make up for your makeup-mistakes III

Ögonbryn - handlar kanske inte främst om smink men det är en del av ansiktets estetik och jag känner att det faller in under den här kategorin. Ögonbrynen kan göra mycket för sin bärare. Ett par välplockade bryn kan framhäva ett vackert ansikte och göra det ännu bättre. Men nu är det givetvis inte välplockade bryn vi ska diskutera utan dess motsats - de överplockade. Just det, oplockade bryn är inte det främsta problemet i den här frågan utan det är de överplockade som skrämmer mig mest. Allra värst är ju de totalt raderade som istället ersatts med ett pennstreck, gärna svart. De som sysslar med den varianten kan välja på två miner: förvånad eller ondskefull. Välj och vraka!
Sen har vi de som sparat några små stackars strån men ändå gjort sig själva en otjänst genom att ta bort alltför frikostigt. Rädda vad som räddas kan! Spara ut det som går och införskaffa sedan en ögonbrynspenna av god kvalitet i en färg som ligger nära brynets egen, fyll i med små tunna streck.
Ett faktum är att ögonbrynen växer ut men kanske inte de strån som du vill ska växa ut. Så innan du går bärsärk med din tweezerman, tänk efter före!

bild från Beautybay.com

Fler semesterförstörare...

Det finns fler ondskefulla "trender" än det blommiga som hör sommaren till. En av mina absoluta värstingar är de vita jeansen. Det finns också en variant som är vit vadkort prasselbyxa som främst bärs av män.
Vita byxor, var ska jag börja?
Det är inte förlåtande. På kvinnor som inte är trådsmala ser man celluliter som kratrar lysa igenom. På samtliga bärare syns underkläderna och det är ju, som min kollega poängterat, inte okej. Vita byxor tycks dessutom gå hem i de flesta läger, det är en farsot som försöker ta över vårt land. Men lite på mig, det är inte snyggt.

Storblommigt - inte riktigt min kopp te

Varje år när sommaren börjar närma sig svämmas butikerna över av romantiskt och blommigt. Och varje gång tänker jag att jag kanske också måste anamma den här sommarlooken. Men vänta nu, känns det inte lite som om man måste glömma all vett och sans så fort solen börjar lysa? Alla tänkbara tveksamma stilar strömmar ut ur folks garderober på sommaren, plagg och mönster som man aldrig skulle visa sig i under resten av året. Visst kan det kännas lite trist att dra omkring i helsvart under sommaren men man kan ju satsa på enfärgat i annan kulör.

Make up for your makeup-mistakes II

Som utlovat kommer nu avsnittet om rouge, inte heller det en lätt match (verkar det som).
Art uttryckte det väldigt väl när han citerade Wallenbergarnas valspråk: smink bör verka men inte synas. Kanske är det allra viktigast ifråga om just rouget. Det har nämligen blivit en produkt som allt som oftast missbrukas å det grövsta.
Sminkets uppgift är ju att försköna sin bärare och det får lätt motsatt effekt när det används alltför flitigt. Det har sagts otalet gånger tidigare men det kan sägas igen: rouget ska appliceras på kindens högsta punkt. Prova att le åt dig själv i spegeln så bör det inte vara alltför svårt att hitta rätt. Därutöver är mitt främsta råd att dutta av borsten innan du för den till ansiktet, då slipper man påskkärrings-looken (och den tiden är ju förbi för i år). Låt bli att göra aggressiva streck uppemot hårfästet, det är inte smickrande för någon, försök istället efterhärma den fräscha färg man får på kinderna efter en promenad. Kort och gott - don't overdo it!

Ugly Betty

Jag försöker verkligen sluta titta på tv men det är ju så svåååårt. Nu har nya avsnitt av Ugly Betty börjat också (as we speak) och hur kan man inte älska den serien. Jag kan inte komma på en enda karaktär i serien som jag ogillar, de är fab-tastic hela bunten. Och alla på Mode (den fiktiva modetidning som serien kretsar kring), förutom Betty då, klär sig i sån där tillgjord låtsas-modetidningsstil. Löööv it!

Kommentarer, bitte!

De senaste dagarna har vi haft en hel del besökare på bloggen, kanske tack vare underbara Claras länkar eller är det helt enkelt så att vi blivit sjukt populära, vem visste? Något som vi dock inte haft en hel del av är kommentarer, även om det varit några spridda skurar. Vi är inte rädda för ris även om vi såklart uppskattar ros mer. Seså, var inte blyga, ge oss vad vi tål!

Böcker om stil

Härom året fick jag Camilla Thulins Karlar med Stil (2007) i julklapp av min ömma moder. Mitt bland tveksamma estetiska förebilder som Dregen, Kjell A Nordström och Magnus Johansson (för att inte tala om nepotiskt inkvoterade Johan Rabaeus) återfinns trevliga exempel som Johan Hakelius och Peder Lamm. Någonstans i skärningspunkten mellan Hakelius och Lamm uppstod min längtan efter att en dag bära rosa skjorta till illgröna manchesterbyxor. Drömmen har ännu inte besannats men det är på gång!

Elegans - en fashionabel guide till stil och grace

Antalet böcker utgivna som handlar om stiltips överstiger markant antalet nödvändiga. Visst finns det säkert några guldkorn i massorna men överlag känns det som slöseri på papper. Stilguidernas moder är och förblir dock en favorit i bokhyllan. Den är informativ, saklig och saknar inte heller humor. Kanske är humorinslaget inte menat att vara där men när man läser citat såsom:
"Och i detta avseende kan jag inte avhålla mig mig från att tala om vilken förfäran jag känner när jag ser en kvinna använda en krokodilskinnsväska till en elegant ensemble bara därför att hon har betalat en enorm summa pengar för den. Krokodil är enbart för sport eller resor, och det gäller såväl skor som väskor. Dessutom bör denna hedervärda reptil få lov att dra sig tillbaka varje eftermiddag klockan fem" kan man inte låta bli att dra på smilbanden en aning.
Boken är på fullaste allvar, skriven av Geneviève Antoine Dariaux och utgiven för första gången 1964. Nu finns den sen några år i en nyutgåva och kan inhandlas i pocketformat för en spottstyver. Läs, njut och ta till er av Madame Dariauxs modedogmer.

Till saken

Även om vi delvis har hållit oss inom ramarna för vårt ämne tycker jag att vi på sistone har spårat ur en aning. Vi bör snarast återgå till syftet med bloggen, nämligen frälsa världen ifrån ondo och haremsbyxor.

Summering av gårdagens utgång

För att travestera Tommy Nilsson kan jag blott konkludera: "Jag tror inte på människan". Den beskrivning som Regina levererat – i lätt eufemistisk klädedräkt – ger den oinvigde ytterst begränsad insikt i situationens allvar. Det finns egentligen inga omskrivningar som är nog förskönande så det är lika bra att gå på det tunga artilleriet direkt. Min analys är totalt estetiskt haveri och fullständig mental kollaps. Hur blev vi besökare av denna tvivelaktiga inrättning, kan man lätt som läsare undra? Utgångspunkten var en längtan efter att dansa till musik som man känner igen och som har ett dansvänligt tempo. Aldrig hade jag i min vildaste fantasi kunnat visualisera de bilder som mina näthinnor för evigt kommer bära med sig. Jag är märkt. Närmare Torsk på Tallin än så här hoppas jag att jag aldrig kommer. Idag känner jag glädje över att mina persedlar överlevde gårdagens ömma garderobsvård.

Dagen efter

Jag ska sluta komma med tomma löften, det går inte att ta bilder på uteställen. Åtminstone inte med en kompaktkamera lite i smyg. Det är mörkt, det är konstiga lampor, folk rör på sig och på dansgolvet är det rökigt (hade inte rökmaskinen sin storhetstid under 80-talet?). Om vi hade lyckats producera några bilder under gårdagskvällen så hade nog våra läsare blivit blinda på kuppen. Vi valde nämligen att dansa framför att synas igår och gick till en (för att uttrycka mig milt) något mindre trendig klubb. Där sågs allt från Yngwie Malmsteen look-a-likes till överstajlade brudar med turkos ögonskugga ändå upp till brynen. Roligt hade vi dock och dansade det gjorde vi.

Clara

Regina är storsint och gillar Clara. Jag ger inte Clara en chans. Aldrig. Definierar man sig som "the kristet fashionistiska feministiska alternativ du älskar" så går man bort direkt. Finns ingen anledning att analysera vidare. So ist's.

Sveriges sexigaste singelbrud enligt Expressen

Petra Mede har av Expressen utnämnts till den sexigaste singelbruden i Sverige. På pappret ter hon sig onekligen som ett gott parti – förutsatt att Expressens analys vore korrekt – humoristisk, intelligent och snygg. Tyvärr har jag inte uppfattat henne som vare sig rolig eller intelligent. Enligt min analys är hennes utseende hennes minsta problem. Hennes klädval i rollen som programledare för Melodifestivalen var nästan utan undantag tveksamma. Ibland närmade vi oss ett estetiskt tilltalande plagg men allt som oftast förstördes helheten av en malplacerad applikation eller överdimensionerade accessoarer. Om Petra Mede verkligen är den sexigaste singelbruden i Sverige kommer det i sanning få allvarliga konsekvenser för mitt framtida civilstånd.

Underbara Clara

Jag vill så gärna hata henne, modebloggaren Clara som beskriver sig själv som "the kristet fashionistiska feministiska alternativ du älskar". Hallå, hon inbjuder till det. Men jag kan inte, jag gillar henne. Hon tar fina bilder, hon har en söt man, hon har köpt ett hus på landet, köper allt ekologiskt och vill helst av allt bli en bondmora. Dessutom hade hon en fantastisk brudklänning när hon gifte sig. Trots att hon är så himla rätt så går det liksom inte att ogilla henne.  Jag har blivit en mjukis, gud hjälpe mig!

Skribentträff igen, håll i hatten!

Ikväll kommer Art och Regina (moi) återigen att sammanstråla under festliga omständigheter. Vi har även valt att ta med oss en fotograf den här gången så nu kanske det inte bara är tomma ord utan äntligen kan det komma att publiceras lite bilder. Något att se fram emot.., om det nu inte är din taskiga stass som förevigas.

Övervintrad dandy

Idag spottade jag en övervintrad misslyckad dandylook utanför en mataffär. Mannen var i 50-årsåldern och hade ett grånande men ännu inte vitt hårsvall. Gubbkaggen var närvarande, hårkvaliteten dålig och den goda stilen frånvarande. Om jag inte visste bättre hade jag misstänkt att snubben var Karl Lagerfelds misslyckade norrländske halvbror. Kanske värt att undersöka närmare ändå.

När man talar om smink så radar trollen upp sig...

Känns det kanske nästan lite klichéartat att dissa Blondinbella? Men när hon liksom ger en så mycket bränsle, jag måste!
Strax efter att jag skrivit mitt inlägg tidigare idag om konsten att lägga en grund så gick jag för första gången in på Blondinbellas blogg. Jag må förvisso vara något överårig för den men jag kände någonstans att jag ville ta reda på vad som var grejen. Och tror ni inte att hon bjöd på en riktigt härlig pancake där hon stod och plutade med munnen på några nytagna bilder. Dessutom uttryckte hon själv att hon tyckte hon såg grym ut. Jag skulle inte jublat sådär om jag var 18 men såg ut som 35...

Grundregler för smink 1 - mannens perspektiv

Grundregler:

1. Om du inte vet vad du håller på med - låt bli.
2. Smink skall oftast leva upp till devisen "Esse non videri", d.v.s. "vara men inte synas".
3. Suddda, sudda, sudda ety ingen gillar synliga kanter.

För övrigt är foundation, som Regina skriver om nedan, en mycket känslig produkt. Enligt min uppfattning är det tämligen få som egentligen vinner på att använda denna produkt. Kanske är det mer korrekt att säga att de flesta använder produkten fel. Det är lätt hänt att man endast förvärrar situationen genom att accentuera problemområden. Vem har för övrigt inte råkat ut för situationen att en dam som på avstånd tyckts ha varit utrustad med något som närmast kan liknas vid porslinshy vid en närmare okulär besiktning snarare kan jämföras med en krokodilliknande varelse av obestämbar art. Nyttja produkten vist och med måtta.

Make up for your makeup-mistakes

Smink - en delikat fråga.
De flesta tjejer börjar experimentera med smink redan i unga år. Man kanske lånar något av mamma eller så köper man kanske ett lila läppstift i en rea-låda (som undertecknad gjorde sommaren -91). Jag känner till talesättet "kasta inte sten i glashus" men det är för erat eget bästa, jag lovar. Säg den tidning som inte publicerat en sminkspecial med tips om hur man ska göra och hur man absolut inte ska göra - likväl begås det dagligen så många misstag. Räkna med att det här blir en följetong och vi inleder där alla stabila byggen tar sin början: med grunden.

Art skrev häromdagen om människor med orange hår och hur illa det än må vara så är det ändå snäppet värre med orange hudton. Åh, purrr-lease, det misstaget borde alla kunna undvika. Ett enkelt tips är att använda en spegel i ett rum med fönster. En annan het rekommendation är att faktiskt ta hjälp av expediterna när du inhandlar din foundation. De står ju gärna och diskuterar senaste helgens erövringar men i själva verket är de ju där för att hjälpa till, så du är i din fulla rätt att kräva lite uppmärksamhet. Do it!
Under senaste åren har sminkindustrin tagit enorma kliv framåt och underlagen finns nu i alla tänkbara varianter: mineral-puder, krämer, mousser et cetera. Alla borde därför kunna hitta sin favorit och framför allt kunna undvika den gamla klassiska pancaken. Likväl ser man den lite titt som tätt. Har man lite dålig hy så blir det inte snyggare med mer underlag. Jag upprepar mitt mantra: less is more - även här.

Öva öva öva på underlaget så återkommer jag snart med nästa steg - rouget!

Tråååk

Åh, jag måste sluta sprida mitt hat i kommentarsfälten på andra bloggar och istället spara lite krut till vår egen. Jag har inget att skriva om, jag ser inget uppseendeväckande, allt är bara trååååkigt. Inte ens Glamomama bjuder på något dissvänligt. Eller jo, kanske ändå... Hon hade tydligen klippt sig häromdagen och hennes bild på spektaklet såg ut såhär. Man kan lita på Cissi.
Men ändå, jag måste skärpa mig!

Det är kampen som är målet

Det skänkte mig en stor glädje att se att min skribentkollega Regina rett ut eventuella frågetecken som dykt upp gällande var vi stod i väsentliga frågor. De fasta förtecknen är och förblir att fronten är enad, tro inget annat! (Läget får mig spontant att tänka på Army of Lovers' låttitel We Stand United.)

Vid lunchtid idag – efter att ha sett en representant för det fenomen som jag avser framlägga mina synpunkter kring – slog frågan återigen ner som en bomb i mitt medvetande: "Vilka tänkbara livstrauman ligger bakom att en fullt (?) fungerande människa färgar sitt medelsvenska hår alldeles orange? Finns det en bakomliggande estetisk tanke som förklarar hur hårfärgen är tänkt att komplettera och kontrastera mot den läderartade huden, hårt bearbetad av syntetisk solarie-strålning?" Jag vet inte vilket svar som skulle skrämma mig minst.

Ny dator = nytt liv

Inte särskilt mode-relaterat men högst relevant blogg-info. Jag som avskyr att lägga pengar på nya teknikprylar, vill helst att de ska fungera i en evighet, har beställt en ny dator. Och som ett förvuxet barn på julafton sitter jag och väntar som besatt på ny information om min order. Det verkar sitta så långt inne, skicka skiten bara!!!
Med tanke på att jag över huvud taget kan prestera något arbete med min gamla trotjänare (jag hatar den) så kan ni bara ana hur mycket texter som kommer att produceras när min nya blanka mac tar plats på skrivbordet. Can't wait!

More or less - vi står enade i kampen

Efter de senaste dagarnas inlägg om hemmakläder och inlägg med titlarna "less is more" kontra "more is more" skulle man kunna ana en schism mellan mig och min skribentkollega. Jag vill bara påpeka att så inte är fallet. I frågan om hemmakläder kan man konstatera att vi är eniga om att vara oense och i frågan om less eller more så kan den uppmärksamme läsaren se att det rör sig om två skilda ämnen. Jag tar upp frågan om mängden kläder i garderoben medan Art livligt har debatterat frågan mängden kläder på kroppen. Och som ett tillägg vill jag bara säga att jag skulle aldrig lämna hemmet iklädd mina hemmakläder, inte ens för att gå till tvättstugan.

More is more

Efter att under ett par veckor ha byggt upp ett allt större mentalt motstånd mot vissa modetrender kan jag, återigen, blott konstatera att more is more! Varken i vardagen eller till fest är det särskilt klädsamt att vara allt för avklädd. För övrigt ser alla människor bättre ut i mer eller mindre heltäckande kläder. Inte ens supermodeller kommer undan med avklätt. Don't do it!

Hemmakläder versus arbetskläder

Mycket riktigt står jag och Regina inte helt för överensstämmande åsikter i denna fråga. Jag är av den åsikten att man skall vara välklädd dygnets alla 24 timmar. För egen del är det två argument som är tungt vägande: jag klär mig estetiskt tilltalande framförallt för mig själv samt att jag inte ser poängen med att klä ner mig när jag är hemma. Visst händer det att jag justerar klädedräkten något när jag kommer hem: lättar på slipsknuten eller byter byxor men fakum kvarstår, dagens helhetslook bevaras ändå om än modifierad i någon detalj. För egen del tycker jag det är snudd på avtändande med en soft hemmastil. Samma känsla drabbar mig i tvättstugan på söndagsmorgonen när man möter bekanta som knappt verkar ha vaknat medan jag är duschad, nyklippt och välklädd. Det tyngst vägande argumentet för att förändra klädedräkten i hemmet är matlagning då jag hatar matos och fettfläckar.

Kurdiska hemmabyxor = framtiden?

Som jag redan tidigare antytt arbetar jag mycket utifrån devisen "rätt kläder vid rätt tillfälle" och det är ett budord jag gärna sprider vidare. Den levnadsregeln ger mig därför tillåtelse att bära så kallade "hemmakläder". Jag och min skribentkollega Art har debatterat ämnet vid ett flertal tillfällen och det kanske är överflödigt att tillägga att jag är för och han är emot. Utanför hemmets väggar är jag ett fan av tajta otvättade jeans men hemma i soffan, eller framför datorn? Nej, då åker betydligt bekvämare kläder på. Förutom bekvämlighetsfaktorn vinner man också på det att de något mer dyrbara kläderna får en betydligt längre livslängd. Jag har absolut ingenting emot att komma hem till någon kompis som bär hemmakläder så länge det inte rör sig om sunkiga långkalsonger med grenen vid knäna. Det går att vara bekväm men ändå respektabel.

Less is more - always and everywhere!

Två gånger per år drabbas jag av ett obändligt sug att uppdatera min look. Liksom städa till den redan befintliga. Jag vill bli kvinnan som alltid har snyggt hår, välmanikyrerade naglar och putsade skor. Behöver jag säga att den här lusten kommer över mig i samband med vår- och höstkollektionernas intåg i butikerna?
Av en eller annan anledning når jag dock aldrig riktigt ända fram, till min stora förtret stupar jag liksom på målsnöret varenda gång. Det är den sabla "praktiska sidan" som ger sig till känna. Det är väl lika bra att komma ut nu när jag ändå håller på: jag är småbarnsförälder.
Jag vet, who knew liksom?
Småbarnsförälder behöver ju inte automatiskt innebära funktionskläder 24-7, det är ju ändå mest barnet som är kladdigt, men man har inte på samma sätt tid till grooming och styling.
Jag har ju dock inte varit småbarnsförälder någon längre tid så jag kan ju inte skylla tidigare års stupande på barnet. Men trots att jag alltid varit beredd att lägga större delen av min inkomst på att se välklädd ut så är det, med begränsade resurser, svårt att kasta ut större delen av garderoben och köpa nytt samt ha regelbundna tider på diverse fixnings-salonger.
Något jag dock gör med framgång två gånger per år är garderobsstädningar och till skillnad från många andra är jag helt osentimental. Trasiga jeans, bort med dem bara. Urtvättade t-shirtar och underkläder, jag vill aldrig se dem igen. Party-toppen som inte använts på länge (och som för övrigt är utdöd), varsågod myrorna. Min garderob är föredömligt välordnad med noga avvägt innehåll, till och med skosamlingen har bantats väsentligt på senare år.
Så, ett tips till alla er därute med överfulla garderober och ingenting att sätta på er: rensa rensa rensa!
Och se fram emot fler uppmaningar i den här kategorin...

Rumpor på stan

Som nämnts var jag ute och gjorde lite ärenden idag och fick se ett fenomen som man, dessvärre, allt oftare stöter på. Viss kärringvarning utfärdas...
Blev förbicyklad av två unga tjejer, skulle säga gymnasieålder, och det såg ut som om båda två råkat glömma kjolen hemma. Och när de sedan parkerade sina cyklar och jag gick ikapp dem insåg jag att så också var fallet. De var alltså iklädda strumpbyxor eller möjligtvis tights men ingen kjol eller klänning utan bara midjekorta jackor. Den ena av dem hade dessutom så pass tunna strumpbyxor och troligtvis någon liten stringtrosa att hennes skinkor liksom lyste igenom innan hon nödtorftigt täckte sin lilla rumpa med tröjan.
Hallå, vem bär ansvaret för den här trenden? För någon slags trend verkar det vara, jag har sett varianter på den här utstyrseln tidigare även om de flesta bär något tjockare strumpor. Jag vill att den idiot som dragit igång spektaklet genast ska gå ut och avsluta det hela. Fram för mer heltäckande kläder!

Rävkvinnan, igen

Hade varit och uträttat några ärenden på stan och på väg hem såg jag återigen, på exakt samma plats, den rävboa-beprydda damen. Fick chans att studera boan lite ytterligare och noterade att den såg ut att ligga liksom utfläkt över kvinnans rygg. Som om den hade blivit uppklippt i magen. Vad ska man tro egentligen?