Märkligt plagg

I måndags såg jag ett plagg som jag inte förstod vad det stod för. Tänk dig någon form av träningstopp i ett märkligt material med hör och häpna ett hålmönster. Japp. Det såg ut som om en frenetisk lirare hade stansat hål i ett systematiskt (och varierande) mönster. Först trodde jag det var ett underplagg som fått en missvisande exponering men vid närmare (inte så nära) studium visade det sig vara ämnat att synas på detta vis. Jag blev minst sagt förvånad då bärarinnan normalt brukar ha en stramare estetisk framtoning. Tydligen går ingen säker i dagar som dessa.

Läsartips 1

Fick ett spaningstips som min vän F uppmärksammat nämligen skor med öppen tå med hudfärgade strumpbyxor under. Detta leder till att det enda som syns av foten är tåförstärkningen längst fram. Inte ett lyckat drag! Jag håller helt med och undrar hur tusan personen som tog på sig de skorna tänkte just då?

Igår kväll när jag var på väg hem från en lugn middagstillställning ringde en kollega och ville att jag skulle möta upp för att göra stan. Stan blev inte gjord men jag fick tillfälle att se en del skumma typer i aktion. Vad är grejjen med de totalt överförfriskade män som iförda sunkiga jeans, ful t-shirt och passformslös kavaj från Dressman ackompanjerade av bruna skor som försöker äta upp kvinnorna medelst blicken och ger oss män the stink eye som om de försöker mucka gräl trots att man står 100 meter bort. Kanske är de så intelligenta att de tar in att vi dissar dem. Hårt. En annan otrevlig art som Art mötte på stan var de fyrtioåriga damerna som klär sig som 20 men som i tärdhet ligger bra mycket närmare 50. Detta i kombination med en ciderbaserad fylla gone bad kan bara sluta på ett sätt. Hemgång, pronto, bitte bitte!

Det tar aldrig slut

Jo men att. När man trott att man sett allt... Så ska man tydligen se något så hemskt så att man skulle vilja lasra bort hornhinnan i alla fall för en stund. Det värsta av allt var att det hela utspelade sig på min arbetsplats. Det kan, med andra ord, finnas en risk för att jag får se något liknande igen. *Djupandning*
Tänk er följande:
En söt höggravid tjej som gillar att klä sig i leggings och tunikeaktiga toppar. Helt okej för min del, hon passar väldigt bra i det. Tänk er då den söta tjejens kollega som försöker imitera looken men (verkligen) inte lyckas. Jag kan inte med ord beskriva hur långt borta hon var ifrån att lyckas. My god!
Femtioplus (exakt ålder vet jag inte), ryggproblem (orsak följer), stora tuttar men ingen bh (!), kroppsform hos den som kanske fött något barn, passerat femtio och inte lagt mycket krut på att besöka någon träningsanläggning. Men det viktigaste av allt här är avsaknaden av bh.
Utstyrseln sen då. Någon slags blå lång t-shirt/tunika som gärna hade kunnat vara ett par centimeter längre. Till detta svarta leggings i lycra som liksom var så pass utstretchade att de var genomskinliga på sina ställen. Svarta korvade tubsockor och så någon slags foträt sandal till med typ platå-sula (nej, det var inte masaj-skor, sulan var bara väldigt hög). Det är dock inte slut här. Hela outfiten hade chockrosa som genomgående tema. Revärer på tajtsen, någon lite gubbe på strumporna, senil-snöret till solbrillorna - allt var chockrosa.
Okej, någonstans här börjar jag känna mig elak. Men vafan, tänk på din omgivning människa. Hur kan man vara så pass desillusionerad? Skaffa en spegel och en kompis som är ärlig.

Cissi Cissi Cissi

Min alldeles egna favorit glamomama har hållit sig ganska lugn sedan hon flyttade från Expressen till Mama. Eller är det i själva verket så att jag inte längre kollar in hennes blogg så ofta eftersom jag sällan besöker mama.nu? Nå i alla fall. Jag kan ju inte släppa henne helt så härom dagen gick jag in och kollade vad hon haft för sig på sistone. Och goda gudar, vad har hänt med människan? Hon har spårat ur rejält och totalt!
Det här är beviset på att flera fel inte gör ett rätt. Snälla Cissi, bara för att du kastar på dig en massa märkeskläder är det ingen garanti för att du ser bra ut. Ta och städa till din stil och skärp dig människa!

bild från mama.nu

Stiltips

För att anknyta till det som Regina skrev om i ett tidigare inlägg så tänkte jag ta upp aspekten att välja plagg med utformning, färg och mönster som passar ens kroppstyp. Jag är inte heller någon size zero-förespråkare men det finns vissa kombinationer som inte är bra, helt enkelt. Igår såg jag en dam iförd en halternecktopp vilket INTE arbetade för hennes tämligen grova axelparti. Hon var i stort sett söt och välklädd men detta drog ner min estetiska helhetsbedömning. Kompressionsprincipen tänker jag inte ens beröra igen då den redan behandlats till leda. Något som jag tycker att unga damer av idag bör uppmärksamma är det mode som råder nu med stora löst sittande plagg. Dessa plagg kräver i princip att bäraren är trådsmal för att bäraren inte skall te sig uppsvälld och oformlig, trots att denna förmodligen inte är det! Det låter kanske hårt men det är den bittra sanningen. Om du inte litar på dina egna ögon be andra pålitliga om råd. Med pålitliga menar jag verkligen pålitliga. Betänk att de flesta har dålig smak och saknar förmågan att göra en korrekt bedömning samt värdesätter er vänskap högre än att berätta sanningen. Sedan kan det ju även finnas inslag av att det finns något tilltalande att se till så att ens kompis, som kanske är hetare än vad man är själv, ser litet mindre het ut så att man själv framställs i en godare dager. Detta skulle givetvis inte falla mig in men cynisk och klarsynt som jag är inser jag att det är ett förfarande som inte helt kan uteslutas förekommer.

Bantningstips

Jag är ingen size zero-förespråkare men jag vill ändå helst vara smal. En helt viktig sak när det kommer till att se slank och fin ut är ju att VÄLJA RÄTT STORLEK. Inget kan få en människa att se så knubbig och misfit ut som kläder i fel storlek. Ett par för tajta jeans som får kärlekshandtagen att bukta både lite här och där är bara.., osmakligt. För vissa tycks målet vara att komma i en sådan liten storlek som möjligt. Men hallå, är det ändå inte bättre att kläderna sitter snyggt? För vem köper man den lilla storleken? Är det för att expediten i klädaffären inte ska råka tro att man är tjock? My god, hon har väl ögon att se med. Själv är jag 180 cm lång och kommer aldrig passa i en storlek 34 och känner mig lika lycklig för det. Visst, jag har väl aldrig direkt haft problem med vikten men nog fan har jag nojjor som alla andra. Vänta nu, jag får någon slags fashion-deja vu, har jag skrivit om det här tidigare? Har jag det så tål det att sägas igen. Känner du dig konstant tjock och svullen, testa en storlek större så kommer det garanterat att kännas som om du gått ner 5 kilo.

Posing in my PJ

Som sagt så glider jag runt i pyjen alldeles för sent på dagen, men jag kan ju "strike a pose" för det.

Studenten...brrr

Jag befinner mig verkligen inte i någon position att racka ner på andra (kan man säga så på svenska?), sittandes som jag är iklädd pyjamas klockan kvart över elva. Men är man hemma med barnet så är man, ett sovande barn dessutom. Och att racka ner på andra gör jag ju så gärna. Börjar med skräckblandad förtjusning se fram emot studenten. Ja, alltså inte min egen den är ju avklarad sedan mången år men "studentsäsongen". Under hela den här våren har jag skådat små minderåriga damer iklädda tyglappar som nätt och jämnt täckt deras...hrm, underliv. Och jag har förfasat mig över detta! Det jag räds över nu är alla små Britney-kopior som ska susa omkring på studentflak, iklädda någon liten tyllhistoria från Gina Tricot, utan trosor och visa upp sina...hrm, underliv för fan och hans moster. Och dessutom sina egna mostror, mormödrar och onklar. Snälla någon, kan vi slippa en nakenchock på stan inför stundande student? Kan det inte finnas någon myndighet som kontrollerar minsta tillåtna klädsel på traktorflak?

bild från lund.se

SATC - revolutionerande

Jag hymlar ju inte direkt med att jag kollar en del på tv så då kan jag kanske fortsätta prata om det. Sex and the City repriseras ju nu igen på 3:an, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Men inte gör det mig någonting, nej då, jag är ett stort fan. Jag älskade serien från dag ett. Kollar inte så mycket nu längre, jag har ju sett de flesta avsnitten långt mer än en gång. Någon gång ibland händer det dock att jag bänkar mig framför teven och drömmer mig tillbaka. Jag vill ha ett nytt SATC, en serie som betyder lika mycket. Lika mycket inspiration för våra garderober och lika frigörande för kvinnors sexualitet. Eller nåja, det sistnämnda kommer vi nog aldrig att uppnå, Samantha har liksom tagit död på den möjligheten.
Men kan ni tänka er hur livet var före SATC? Minns ni?
Kan det inte i alla fall komma en serie där alla har snygga kläder och samtidigt känns trovärdig. Okej, Carries författarlön räckte väl knappast till den där garderoben men hennes liv kändes åtminstone mer på riktigt än Gossip Girl-tjejernas. Hur sugna är ni förresten på SATC the movie II? Sägs ju att den dyker upp nästa sommar, men nu ska ju SJP få tvillingar så vem vet. Vi ses väl på premiären i alla fall.

bild från kickinorman.com

Go Kenley, go!

Vad har alla emot Kenley? För det är ju så hon heter, femtiotals-bruden i project runway. Alla hennes medtävlande tycks tycka att hon är det jobbigaste som gått i ett par skor och jag ser det bara inte. När det gäller hennes design har hon inte gjort några direkt innovativa skapelser under sin tid i programmet men de är ju sällan smaklösa i alla fall. Jerrel däremot håller på att tråckla ihop någon gräsligt missmatchad historia as we speak. Näe, jag hoppas verkligen att Kenley ror hem hela skiten bara för att knäppa de övriga surkartarna på näsan.

bild från fancast.com

Chinos – igen och nu in da house

Jag kunde inte låta bli. Att köpa chinos. Igen. Nu var de ack så söta och moderiktiga. Röda. Värsta rätta färgen liksom. Frågan är bara om Art kommer kunna bära upp dem med någon slags trovärdighet. Kommer han se punkig ut? (Apropå punkare så åkte jag buss häromdagen och satt i närheten av en punkare. Varför måste ungdomar alltid utmärka sig på ett negativt istället för positivt sätt? Jag låter som mina föräldrar men det är fan inte OK att se hur trashig ut sm helst. Till saken hör att punkaren och lodisen framför mig tillsammans uppbringade en stank som jag tror närmar sig det som Schyffert omtalade som "Finsk uteliggare nr 5" häromdagen i SVT.)

Klädkod i svenska kyrkan 2009

Efter helgens motvilliga besök i en svensk kyrka kan jag blott konstatera att klädkoderna är ur led nuförtiden! Jag såg allt från exponerade tatueringar på bruden (!), korta kjolar (!), bara armar (!) och vita plagg på icke-brudar (!). Jag fick hålla hårt i mig själv för att inte freaka ur totalt. Inte för att jag ger mycket för kyrkan som institution men några gamla hederliga fina klädkoder kan man väl ändå behålla i ett sekulariserat land?

Hur många gånger kan man skriva om project runway?

Två inlägg på raken kanske kan hjälpa när man varit så dålig på författandet på sistone. Det börjar dra ihop sig till final i mitt favvo-program. Har bytt lite bland mina favoriter under seriens gång men jag måste säga att fortfarande är två av mina favoriter kvar. Inte kan jag ju komma på vad de heter men det är de där unga tjejerna, hon med femtiotals-looken och hon den där smala saken med lugg. Någon annan som tittar kanske vet vilka jag menar?
Det bästa med hela serien är ju finalavsnittet när man äntligen får se deras hela kollektioner. Kan vara lite svårt att utröna deras egentliga stilar innan dess. Tror dock, bittert nog, att jag befinner mig på semester när Bryant Park-avsnittet går så jag får väl kolla på nätet sen vem som vann.

Drömma går ju

Jag lovade ju ett inlägg om dagen och har efter några dagars torftiga texter redan brutit det. Suck, det råder modetorka! Och dessutom är jag hela tiden på så gott humör nu när solen lyser att jag inte orkar dissa någon. What to do what to do?
Satt i alla fall och drömde mig bort idag tillsammans med en god vän. Var på besök hos henne och så råkade vi se ett hus i hennes grannskap som jag blev alldeles betuttad i. Snacka om perfekt läge!!! Mitt emellan det huset och hennes (den goda vännens) hus låg också en tennisbana så då sa vi att vi skulle mötas där på förmiddagarna (iaf under sommartid). Spela tennis iklädda vita helveckade kjolar, lacoste-piké, solskärm och stunsiga hästsvansar. Låter det inte underbart? Jag är en mästare på att drömma mig bort så nu har vi redan flyttat in där och sitter och grillar vareviga kväll...

Seg lördag

Har ägnat hela dagen åt att städa och har därför inte varit särskilt fabulöst utstyrd själv och inte heller kunnat spotta några eventuella victims att dissa. Gårdagkvällen var dock mycket trevlig även om en orutinerad drinkare som undertecknad kom hem med lite för mycket innanför västen. Vaknade dock i fin form eftersom jag var medveten nog att ta en resorb innan sänggåendet. Spanade även in en del sköna lirare under kvällen. Jag och min tjusiga väninna hade även turen att få komplimangen "ojojoj, kolla hot chicks" från två halvalkade typer när vi gled in på en bar. Mycket ska man höra... Men then again, han hade ju rätt ;).
Har precis avnjutit en underbar grillmiddag och nu ska det tydligen bli kaffe. Så allt jag har att säga såhär på lördagaftonen är: ha en fortsatt trevlig kväll så återkommer jag med nya ondskefulla råd när ni minst anar det.

Middag på stan

Sommarens första uteserverings-middag väntar om en stund. Det kommer bli f-a-b! Har Art på besök nu och sitter och fördricker ett litet vinglas, mmm. Är casual but nice utstyrd i vit skjorta, sommarchinosen och svarta klackar. Ses vi på byn eller?

Lotterivinst nästa

Måste också berätta om den ofattbara tur jag hade idag på vår lilla shoppingtur. När det kommer till hud- och hårvård så sysslar jag enbart med naturliga produkter. För någon månad sedan bytte jag märke på min ansiktskräm till Annemarie Börlind och älskar älskar älskar den. När vi så gick och handlade idag tänkte jag bara kika in på naturapoteket för att spana in lite fler produkter från Börlind. Och hur tur hade jag inte då, hela den serien som jag använder var nedsatt till halva priset. Lite fundersam frågade jag expediten om den skulle gå ut snart eller så men utgångsdatumet var december så "de ville bara vara ute i tid", svarade hon. Så nu sitter jag här omgiven av ny dagkräm, nattkräm och ansiktsvatten. Yeay!

Husvagnssemester nästa

Idag låg jag och barnet och slöade hemma halva dagen innan vi till sist masade oss ut för att handla lite mat. Insåg då plötsligt att vi var klädda så gott som identiskt. Randiga tröjor från Polarn o Pyret, blå chinos (jepp, barnet också) och splitternya sneakers. Risken för att jag och barnets pappa ska börja klä oss lika är så gott som obefintlig men är det inte lite varning att styra ut sitt barn likadant som sig själv?

bild från polarnopyret.se

Tappat fokus

Jag har varit en värdelös skribent de senaste dagarna (igen).
Vet inte riktigt hur många läsare vi har nu för tiden men jag hoppas att ni inte ledsnar. Vet själv hur irriterande det är när man besöker sina favoritbloggar och så har de inte skrivit på flera dagar. Förvisso är vi ju två om den här bloggen men Art har ju inte heller erbjudit någon konstans på inläggsfronten. Vi har lovat varandra ett inlägg var om dagen och nu får vi för fasen börja leva upp till löftet. Kan ju bara passa på att kasta in en brasklapp. Jag åker på semester om två veckor och då kommer det bli dåligt med skrivande från min sida, för att inte säga obefintligt. Inga datorer, inga telefoner på en vecka. Goda tider.
Men till dess ska det fan bli bättring! Nu ska jag ut på Tradera och vinna en auktion, höres!

När vi ändå talar om chinos

Jag kan inte riktigt utröna Arts hållning gentemot chinos men jag måste säga att jag är omåttligt förtjust. Jag har ju sagt mer än en gång att jag är en jeanstjej som gillar väldigt tajta och gärna otvättade jeans. Det är dock inte optimalt på sommaren då benen blir alldeles stekta och rödflammiga i de trånga jeansen. Därför är då chinosen sommarens räddning då de erbjuder ett dressat och samtidigt bekvämt alternativ till jeansen. Så trots den höga trendfaktorn har jag nu på kort tid införskaffat inte ett utan två par att svassa omkring i under sommaren. De senaste var Twist and Tangos himmelsblå variant som faktiskt måste sägas vara ett djärvt inslag i min garderob.

bild från twisttango.com

Chinos – igen

Art har testa chinos varje dag ända sedan det förra inlägget och han (d.v.s. jag) konstaterar att det har något även om jag inte kan stå för det då det är så intimt förknippat med ett casual-mode som vill vara litet uppklätt ändå vilket aldrig fungerar.

Det det känns som jag inte rapporterat om något katastrofartat på länge kommer härmed dagens sågning: skinnjackor av så dålig kvalitet att det tycks som om skinnet är fejkat eller faktiskt är fejkat fungerar inte. Det ser för taskigt ut. Idag såg jag en skinnjacka som såg ut ungefär som den soyaglacerade helstekta kyckling som jag tillagade för någon månad sedan. Det är inte bra.

Chinos

Idag testar Art att bära chinos. Detta plagg har en märklig dragningskraft på mig trots att jag egentligen inte gillar dem vare sig estetiskt eller som koncept. Men vafan. Ibland är det skönt med något litet luftigare. Vad skall man annars göra?

Malena

Alltså Ernman, man vill ju gilla henne. Hon är så peppad jämt och är ju dessutom en duktig yrkeskvinna. Men det låter inte bra någonstans. Verserna låter som en kåt man och refrängen hör inte hemma i schlagersammanhang.
Dessutom blev jag rädd för hennes urringning när jag såg henne på startordningslotteriet tidigare i veckan. Hennes plastbröst var helt i klass med Tori Spellings beryktade klyfta. Brrr.
Tack gode gud för att hon hade den goda smaken att skyla sig ikväll!

bild från nyheter24.se

Smakens varande eller icke varande

Måste säga också att det känns lite som att vi förvandlats till smaklöshetens högborg men snart när schlager-säsongen äntligen är över kanske vi kan börja fokusera på annat igen. Eller vad säger du Art?

ESC - direkt

Jag måste ju jobba med min kollega och skriva lite om schlagern.
Hallå, vad händer i inledningsnumret? Sjukt ryskt är det i alla fall. En mimande Pamela Anderson-lookalike, män med läppglans och vitklädda fejk-violinister. Vad var det som kostade? Jag hörde något om ett pris på 10 miljoner.
Förstår ingenting men fortsättning följer.

Eurovision Song Contest 2009: Final

Shirley Clamp inleder direkt med en magisk vokal prestation. Hennes röst låter oerhört tärd för att tillhöra en 36 år gammal sångerska.

Redan i inledningsnumret blandas ett 90-talsaktigt trumkompo med tydligt släktskap med post-big-beat-eran blandat med operasång. Smaklösheten är ett faktum men inledningsnumret imponerar ändå med en konsekvent och väl genomförd estetik. Cirque du Soleil har något. Å andra sidan får man ganska många arbetstimmar för 10 miljoner kronor.

Jag är spänd på att se hur programledarna har utvecklat sig. Två nya! Yeah. Det kan liksom inte bli sämre. Killens första lines låter som levererade av en blandning av Borat och Lars Leijonborg. Uttalet är dock litet bättre än förra programledarparet men fortfarande inte i närheten av att få ett G i åk 4 i Sverige.

Litauen: Sångaren är fortfarande placerad bakom en flygel, dold i en icke-kommunikativ hatt. Jag ger det inte höga poäng. Vad hade Bert Karlsson sagt?! Scenklädsel: kostym. Känns inte direkt uppfinningsrikt.

Israel: Ett bidrag som självaste Paul M. har gått ut och stöttat. Det kan inte båda gott. Min första tanke blir att det är Dana International igen, men det visade sig vara en felaktig första analys. På frågan i texten "There must be another way?" svarar jag kort, ja, gör det inte.

Frankrike: Asymetrisk och illasittande klänning som tillsammans med det ostämda pianot ger mig att tänka på Wozzeck. Massiv ögomakeup harmonierar inte bra mot musettestämman i bakgrunden.

Sverige: Aldrig tidigare har jag varit så obrydd över mitt hemlands bidrag. Lyckas dock inte bli annat än illa berörd av hur verkligt uruselt detta bidrag är komponerat för Malena. Hennes popklang är under all kritik. Problemet blir således att texten varken hörs i poppartierna eller i operadelarna. Att hon sedan ser manisk och allmänt Carolaaktig gör inte saken bättre heller. För övrigt får låtens tvåspråkighet mig att tänka på tidiga album med Herreys. Tycker inte vitfärgen på hennes klänning fungerar mot hennes hårfärg.

Kroatien: Helsvart klädsel känns ungefär lika spännande som låten.

Portugal: Färgskalan känns som något från en tecknad serie eller något som ett drogliknande tillstånd skulle kunna mana fram.

Island: Fortsätter imponera. Sången fungerar faktiskt bra och estetiken är inte helt usel den heller även om blåfärgen som hon kör med inte är min favorit. Ej heller diggar jag klänningens avslutning. Delfinen är ju festlig, eller … ?

Grekland: Sakis dansmoves gör ingen besviken! Jag förutspår att en hel del av det som försiggår på scenen denna dag under detta nummer kommer bli defaultmoves under sommaren 2009. På gott och ont. Man kan inte annat än kapitulera. Detta har något men inte är det god smak. Effektiv refräng. Vi konstaterar att vitt är det nya svarta och att uppknäppt är det nya, ja, jag vet inte vad.

Armenien: Detta är fult och dåligt. Som ett misslyckat harem. Vissa rytmer svänger bara inte. Klädseln käns inte happening.

Ryssland: Det finns vissa enkla grundregler att följa i ESC-sammanhang: 1. Le. 2. Se litet smygkåt ut. 3. Välj en klädsel som inte försämrar ditt grundutseende. 4. Sjung en positiv låt. Här har Ryssland misslyckats med punkt 1–4.

Azerbajdzjan: Arash är fortsatt urursel. Båda sångarnas klädsel är bortom tveksamhetens gräns. Tyvärr finns det risk för att detta blir en sommarplåga.

Bosnien och Hercegovina: Vitt verkar verkligen vara våren 2009:s värsta färg. Det stör mig. Bidraget känns som en misslyckad ryttarmarsch. Sångaren liknar Joey i Vänner, litet.

Moldavien: En blandning av Shirley Clamp och Nanne Grönwall uppblandad med östtrash. Inte bra någonstans. Tänker fortfarande på mjölkflickor. Intressant koncept att använda LED-skärmar till att visa broderimönster.

Malta: Känns fortfarande som en Disney-rippoff som saknar den obligatoriska four on the flooren. Kunde blivit så mycket bättre så enkelt.

Estland: Tråkigt framförande, ganska fina kläder. Jag tänker på Emma Grey och det är ju aldrig bra.

Danmark: Jag är osäker gällande huruvida han skall han bajsa eller sätta sig på en jävligt aggressiv stålpåle. Det ser inte bra ut. Maskulin estetik och teori gone bad.

Tyskland: Den här sångaren måste vara den som fått bäst poäng i gayestetiktävlingen VM 2009. Byxorna är beyond this world. Antar att man tänkte "Vi måste få publiken att fokusera på något annat än den ickeexisterande texten". Oh, gud så sjukt! De välkomnar in Diether också. Helvete. Detta ÄR kvalitet.

Turkiet: Kasslerestetiken är inte bra. Inte ens i rosa. Var är den estetiska ananasen undrar man bara. Trist och tärt.

Albanien: Jag förstår inte det sceniska upplägget här. Inte alls. Halsvibratot skänker mig inget inre lugn heller.

Norge: Hardangerfelan är den felande länken ännu en gång. Stråkar och vita kläder känns som årets tema. Inget av dem tycker jag fäster i detta sammanhang.

Den kvinnliga programledarens klänning var INTE bra.

Ukraina: Denna typ av bidrag aktualiserar diskussionen kring huruvida sexuella tjänster skall vara skattepliktiga eller ej, eller något. Uselt och stört. Gladiatorutstyrseln hoppas jag inte blir en landsplåga.

Rumänien: Balkan Girls. Say no more. Färgsprakande 80-talsestetik som jag inte helt kan bortse från. Men, alltså, det här med yppighet gone wild. Jag gillar det inte. Tyvärr lyser sångerskans klänning inte tillräckligt mycket jämfört med dansarnas. Sångarens gång är inte optimal heller.

England: Slätstruken musikallåt. Sångerskan sådär. Killen bakom den vita flygeln som skrivit en massa musikallåtar känns bara obehaglig.

Finland: E-type/Markoolio från Finland känns otidsenlig för inte tala om gycklaren som pojjar. Kanske kan det slå i baltikum? Keps på scen?! Jag misstänker att Ribbing har något att säga om det.

Spanien: Hudfärgad konståkningsstil känns både vulgärt och malplacerat. Man kan inte undgå att tänka på Charlotte Perelli 1999 eller Pink 2006. "Take me!" uppmnar texten. Helst inte. Inte en chans.

Nu skall Art softa en stund.

Jag är lite trött så här på fredagkvällen, har haft alldeles för mycket jobb i veckan. Men istället för att beklaga mig och komma med dåliga ursäkter så tänkte jag bjuda på ett litet humorinslag istället, hämtat från awkwardfamilyphotos. En teaser, men gå gärna in och titta mer själva.

Eurovision delfinal 2

Bäst hitintills är de svenska programledarna där mannen dissade programledarna och kallade dem för "programledarna som gud glömde". Även om jag inte är religiös kan jag förhålla mig till detta uttryck.

Kroatien: Ser ut som ett bögigt otidsenligt pojkband med instoppade byxor i skorna. Hello! Blond tjejer med vid klänning med mycket glitter funkar ju alltid, eller inte.

Irland: Tjejrockband? Obehagliga klädedräkter i läderliknande material. Den här estetiken känns trashig på så många plan att jag inte riktigt vet hur jag skall förhålla mig till det. Tyvärr bygger refrängen på ett av mina favorituttryck "et cetera".

Lettland: Snubben ser ut som Markoolio om 10 år. Sånginsatsen var det inte mycket med heller.

Serbien: Gul kavaj, lila byxor och puffrisyr smäller inte högt. Vad fan håller världen på med?

Polen: Även om lavendel är en av vårens färger så tycker jag inte riktigt den fungerar på sångerskan här. Kanske beror det på att hon sjunger så falskt eller så skär den sig mot hennes hudton. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Låten var bättre än sångerskan vilket är ovanligt i dessa tider.

Norge: Jag avtänder direkt under violinintrot. Det blir inte bättre av snoa-gunget. Backbeat borde för övrigt förbjudas annat än i tveksamma underhållningssammanhang. Snubben sjunger inte bra heller. Vit skjorta är dock alltid stiligt men känns litet trist. Suspekt koreografi.

Cypern: Jag vet inte vad det säger om mig men om hon sjungit litet bättre så hade jag på något plan gillat detta. Tänka sig! Smågullig fe-estetik. Väntade dock på fler balett-moves.

Slovakien: Duetter är komplicerade både låtmässigt och klädmässigt. Kritstreck gör sig sällan optimalt i TV. Vitt mot svart ter sig nästan väl hårt i bild.

Danmark: Sångaren låter som en nordisk Ronan med sämre engelska och litet märklig timbre. På något plan saluterar jag snusnäsduken men hade önskat en plastrong. Det hade varit mäktigt! Djuriskt dålig refräng. Stör mig som tusan på breda-höfter-rockar-bäst-estetiken!

Korta fundering gällande programledarna: Har de anlitat Borat som talpedagog?

Slovenien: För långt intro som endast finns till för att sångerskan skall få skuggdansa så länge som möjligt. Tvivelaktigt koncept. Vet i och för sig inte om det blev mycket bättre av att se sångerskan också. Hudfärgade kläder är sällan bra, om vi säger så.

Ungern: Gröna byxor kanske INTE är något att satsa på ändå. Eller så är det snubbens överdel som är problematisk. I övrigt var låten nästan en positiv överraskning

Azerbajdzjan: Bong-ga-donka-komp fungerar alltid i beach-sammanhang. Snubben kändes dock inte helgjuten om vi säger så. Sångerskans klänning är dock bara för smaklös. Märklig outline av subplaggsdelar på framdelen och cutaways där bak. Inte bra. Vita byxor och svart kavaj på herren är inte heller ett bra val.

Grekland: Ännu en snubbe i vit outfit. Den här typen av torsomoves trode jag att vi skulle slippa se 2009 åtminstone i statlig TV. Sångaren skulle kunna bli den tredje medlemmen i Modern Talking utan problem.

Litauen: Om en sångare inte är djävulusiskt kommunikativ skall denne aldrig, aldrig, aldrig döljas bakom ett instrument. Att placera en person med bristande utstrålning bakom en flygel iförd en hatt är ett dubbelfel.

Moldavien: Folkloristisk estetik som för mina tankar mer till österrikiska mjölkflickor. Crazy färg på stövlarna dock. Blir instinktivt skeptisk mot damer med uppenbart rödfärgat hår. Det är sällan ett gott tecken.

Albanien: Sångerskan känns som Albaniens svar på Sandra Dahlberg. Frågan är vem tusan som snubben i maskeraddräkt motsvarar i Sverige? Tips mottages gärna. Gert Fylking blir mitt spontana svar.

Ukraina: De verkar ha köpt både klädsel och scenprydnader från en tysk porrfilmsstudio. Känns otidsenligt men vill vara futuristiskt och sexigt på samma gång.

Estland: Inte en till artist som har med sig fiolen på scen! Sångerskan känns sval och hennes hårfärg matchar klänningens på ett inte helt dumt vis. Sparsmakad scenografi är ett plus i detta sammanhang.

Nederländerna: Programledarna nerar detta bidrag rejält. Personligen känns det som en Olsen Brothers fast 2009. Vem skulle inte vilja ha en glittrande kavaj liksom? Men vad håller the fat lady på med? Jag trodde mest hon var något som man i skämtsamma ordalag talade om …

Nu måste Art ta det lugnt en stund.

Klumpig mascara

De senaste veckorna har jag deltagit i ett antal kollegiala jobbmöten och har vid flera tillfällen lakoniskt kunnat konstatera att många av mina kvinnliga bekanta har bristande mascaraapliceringsskills eller notoriskt nyttjar undermåliga produkter. Det är inte ett gott tecken om man redan på ett normalt vardagsavstånd tydligt detekterar klumpar och ojämnhet. Nu talar vi ändå om snudd på medelålders kvinnor som borde haft åtminstone ett tiotal år på sig att öva på denna färdighet. Vad är problemet? Är det läge att erbjuda några experttips? Teorier?

Internmeddelande

Angående Arts aversion mot multipla axelband så måste jag bara få ställa en fråga.
Jag är helt med på Arts noter här och tycker nog att många kvinnor har en tendens att visa upp bh-banden lite för ofta. Däremot så måste jag säga, som bärare av bh, att det ibland kan vara svårt att undvika bandens visibilitet.
Säg att man bär exempelvis en båtringad topp med en bh under. Tilläggas bör att för mig och de flesta andra kvinnor är bh:n ett högst nödvändigt plagg. Även om man gör sitt yttersta för att undvika bandens uppdykande så är det ibland svårt när man rör sig på ett naturligt sätt. Banden vill prompt visa sig. Jag anser dock att det då är helt nödvändigt att man alltid har fräscha underkläder så att man inte visar upp ett solkigt band.

Så en fråga till Art (eller två). Jag har precis fått ett nytt träningslinne med tämligen smala axelband. Är det då okej enligt dig att bära det med en träningsbh under eller måste jag gå bh-lös? Gäller samma strikta regler för gymmet som på stan?

Eurovision delfinal 1:1

Montenegro: Vem fan kan ta en dude i svart linne och vita byxor (som grädde på moset är de utsvängda, hallå!) på allvar? Sångerskans brytning känns så plastigt östeuropeisk att jag nästan misstänker att det är en genererad av en VST-plugin.

Tjeckien: Ärligt talat, det här med nationella inslag i populärmusik … Jag trodde det bruket dog ut i och med nationalromantiken? Get real. En störd dude i superhjältedräkt med suspekt mustasch. Det flyger inte någonstans. Litet som en tjeckisk Markoolio, med allt vad det innebär.

Belgien: Elvis-kopia med oklar grundsexualitet och otidsenlig framtoning. Vad fan håller de på med? Jag trodde att europa kunde bättre än så här. Metahumorn med titeln "Copycat" håller inte heller. Matrixinspirerade bakgrunden känns endast daterad.

Belarus: Hockeyfrisyren är tidlös! I say no more.

Sverige: Den som gjort detta arrangemang och låtit Ernman sjunga detta i detta register borde omedelbart förlora sitt svenska medborgarskap och deporteras till valfri kol- eller saltgruva. Som tur är hörs en del icke-de-essade-konsonanter till lyssnarnas stora glädje. Fredrik Kempe är inte min main-man just nu, om vi säger så.

Armenien: Folkmusikinfluenser. Lägg ner. Om ett uttryck inte är bättre än att det inte sprids utanför ett lands gränser finns det förmodligen en anledning. Stageningen känns som något från Indiska.

Andorra: Oskön Spice Girl-Geri-rip-off. Vita märkligt skurna kläder gör ingen glad annat än läkaren som får skriva ut stora mängder smärtstillande och minneskontrollerande preparat.

Schweitz: U2-inspirerat bidrag med synkopfestival och ett par trevliga rundgångar. Men 80-tals-stylingen gör ingen glad, ej heller hoppar man upp och ner av glädje av sångarens timbre eller tonträffningsförmåga. Oh, gud, att tala till publiken! Jag trodde inte längre det var tillåtet enligt den senaste versionen av de mänskliga rättigheterna.

Turkiet: Lägg ner. Bjud inte in igen. Typexempel på hur obegåvat det är att försöka dölja brist på skills genom lekamlig exponering. Orkar inte mer av detta nu.

En liten nostaligtripp såhär på söndagsmorgonen...

För en tid sedan gick en nära släkting bort och jag ägnar helgen åt att röja ur hennes lägenhet. En människa samlar ju på sig en hel del under ett (långt) liv och detta är inget undantag. Tilläggas bör att sagda släkting och hennes make (även han bortgången) flyttade från sitt hus till en lägenhet för ett tiotal år sedan och gjorde då sig av med en markant del av bohaget. Bland annat en del väskor, hattar och dräkter som jag ägnat mången minut åt att gräma mig över. Jag var för ung då för att uppskatta skatterna. Nåväl, när man ägnar sig åt att städa ur en persons tillhörigheter så måste man ju titta på varenda pinal och igår kom så turen till de magiska skorna.
Som jag tidigare nämnt var, och är, min mamma inte av det pimpinettare slaget. Hon klär sig fint men enkelt. Den bortgångna släktingen däremot, äh what the hell, min mormor har under hela sitt liv varit väldigt chic och välklädd. Så i hennes garderob fanns under min barndom de magiska skorna. Nästan lika magiska som Dorothys ruby reds och även dessa är röda.
Jag minns hur jag som barn sprang upp till mormors garderob, plockade fram de röda pumpsen som låg i skopåse trädde de på mina alldeles för små fötter och hasade omkring. Dessutom hade hon en enorm samling smycken och bijouterier som jag med frisk aptit överöste mig själv med och så några eleganta sidenscarves som pricken över i. Needless to say att det var där och då som mitt modeintresse föddes.

Regnkläder

Idag regnade det och var allmänt sunkigt väder. Av någon anledning så lockar regnväder och isande vinterkyla fram de allra mest fula plagg som folk vanligen gömmer längst inne i min garderob. Jag måste i ärlighetens namn erkänna att jag inte är ett undantag från denna regel. Min röda Helly Hansen-jacka skulle jag aldrig visa mig i död eller levande om det inte formligen vällde ner tårar från himlen (jfr Melodifestivaln 1996). Önskar verkligen att jag hade ett regnplagg som jag fortfarande kunde känna mig klädd i samt som bevarade ståndsmässigheten fullt ut.

Shorts bäres endast under short-säsong!

Idag möttes jag av åtminstone två lirare iförda shorts trots att det var allt annat än shortsväder. Vad är det med norrlänningar egentligen? Vad är det för störd gen som tvingar dem att kämpa mot vädrets makter och intala sig att det är skönt att nästintill frysa ihjäl? Jag förstår det inte. N.B. Jag har inte ens freakat ut över hur sunkigt det är med shorts på stadens gator och torg utan berör endast den medicinska aspekten. Jag behöver djupandas.

Tänk om

Tänk om man inte hade så höga krav. Tänk om man bara kunde slå sig till ro med en ankeltatuering och en volangkjol av denim. Tycka att "Ladies Night" var festlig underhållning. Att höjden av tjusiga matsalsstolar vore fusk-Myran från Mio som jag skulle parkera på klick-parketten i min Smålandsvilla. Jaga barnen runt gräsmattan iklädda Crocs och cargo-byxor.

Tänk om folk tycker att jag är dryg nu. Tänk om...

bild från byggahus.se

Nytt lagförslag

Med värme i luften så vill man så mycket. Blotta lite hud, klä sig i tokiga plagg etc. Sällan är det ju särskilt genomtänkta idéer som luftas i dessa tider och därför vill jag passa på att komma med ett råd (på förekommen anledning så att säga).
Om man är en kjoltjej kanske det kan kännas skönt att få slippa strumpbyxorna när solen värmer och det tycker jag är helt okej. Jag är inte en av de kvinnor som förespråkar strumpbyxor som krav för att vara välklädd. Däremot är det inte okej att lägga strumpbyxorna åt sidan men låta resten av stassen andas vinter. Jag talar så klart om den förhatliga kombinationen bara ben och stövlar. Notera att man kan aldrig, jag säger aldrig, tillåtas bära stövlar ihop med bara ben. Detta oavsett modell eller material på stöveln.
Så låt mig slippa se den kombinationen någonsin igen, tack.

Multipla axelband

Ytterligare ett enkelt och försvarslöst offer är exponerandet av de multipla axelbanden. Igår såg jag en ung dam som hade inte mindre än tre uppsättningar axelband exponerade. Jag är en man med enkla principer. Min grundläggande klädprincip är visa det som visas bör och dölj det som döljas bör. Att visa flera uppsättningar axelband är inte bra för någon. Det är nog känsligt att bara visa en enda uppsättning men det kan fungera i rätt sammanhang, med rätt outfit och rätt färgval.

Chanel No 5

Audrey Tatou måste sägas vara huset Chanels nya kelgris. Snart kommer filmen om Coco herself med mademoiselle Tatou i huvudrollen och hon har även fått äran att agera i modehusets nya reklamfilm för den välkända parfymen No 5.
Att parfymen är en stinkbomb som ingen kvinna under 60 med vettet i behåll kan tänkas vilja bära är en sak men reklamfilmen kan ju vara tjusig för det. Och det är den! Audrey Tatou är i mina ögon kanske världshistoriens vackraste kvinna, åtminstone på den här sidan 1950-talet. Dessutom utspelas reklamfilmen på ett tåg, det mest eleganta av alla färdmedel. Se filmen själva på Chanels hemsida.

bild från lipsticktracez.com

Problematisk byxpassform

Kanske är det ett tecken på att Arts ork inte riktigt är vad den borde men han väljer ändå att – utöver att skriva om sig själv i tredje person – klaga på problematisk byxpassform. Varför finns det här modet kvar som säger att byxorna i princip inte skall passa utan vara tältliknande och nerhasade till en annan kontinent? Jag förstår inte vad som är poängen. Det ser inte bra ut. Någonstans. Om det är komfort man är ute efter får man väl för fan gå över till kilt eller vad som helst. upphör.nu.

Ögonmakeup

Okej, i afton slår jag mot de som redan ligger ner, nämligen de som applicerar ögonskugga utan att sudda ordentligt. Don't do the crime! Det ser inte bra ut. Kanske fungerar det som scensmink men up close ser det bara tacky ut.

Överflödigt tyg

Häromveckan när jag agerade smakråd åt en dambekant var jag med om en av mina värre upplevelser av överflödigt tyg. Obehaget bottnade i en synnerligen oturlig kombination av tygkvalitet (kändes som stretchigt syntetiskt grodskinn) och passform. Den märkliga passformen på klänningen fick det att se ut som min bekant hade en elastisk tumör på ryggen. En elastisk tumör iklädd stretchigt syntetiskt grodskinn (som dessutom hade någon suspekt textur) gjorde att det inte kunde bli något tal om köp av klänningen trots att den – jag vet att det är svårt att tro av den knapphändiga och allmänt missnöjda beskrivningen – i övrigt var riktigt söt. Våren är här – fram med söta klänningar en masse!

Rätt storlek var det ja

Måste också passa på att kommentera Arts inlägg om kompressionsprincipen. Jag kunde knappast ha sagt det bättre själv. Inte många kan ha perfekta supermodell-kroppar, knappt modellerna själva. Istället är det viktigt att ha koll på sina fördelar och nackdelar (och kanske allra mest bakdelar...). Välj kläder som passar din kropp och inte sånt som sett snyggt ut färdigretuscherat i ett magasin. Var ärlig mot dig själv och snäll mot din omgivning och köp rätt storlek!

Art in da house

Man önskar ju att man kunde få åtminstone lika mycket credd för att ha burit den här bloggen på egen hand den senaste tiden som Art fick för att komma tillbaka... Men jag är inte bitter nejdå, jag är gladare än någon annan över att äntligen ha fått tillbaka min skribentkollega. Jag behöver någon som sporrar och inspirerar och hjälper mig att komma på nya ämnen att skriva om. Som ni kanske märkt har jag varit lite snällare än vanligt under Arts frånvaro, det är inte lätt att bära biatch-fanan högt på egen hand.
Så jag stämmer in i glädjeropen och säger : välkommen tillbaka Art (och lova att aldrig försvinna så länge igen).

Kompressionsprincipen – igen

Så här ligger det till. Kompressionsprincipen är aldrig bra. Nu är det bara så. Det finns inte mycket utrymme för diskussioner här. Tyvärr. Idag såg jag en ung kvinna som bar upp en tight liten vän sak i en ganska vårig grön nyans (den hade vita prickar så Regina hade kanske inte uppskattat den) till största delen. Men. Så fort hon satte sig ner fick hon en liten gravidmage som hade, just det, välltendenser. Vi talar inte om något Niagarafall här och jag är heller ej någon vikthetsare. Mina rekommendationer är således icke självsvält utan att anpassa klädseln efter kroppen. Ett gott helhetsintryck dras så lätt ner av missbedömd kompressionsprincip, fula skor eller märkliga örhängen. Helheten är alltid, alltid, alltid större än delarna. Vi kan kalla det för Arts holistiska klädregel. (Hörde jag någon tala om Dirk Gently?)

Flugor är hett i sommar

De som ännu inte insett att flugor är hett sommaren 2009 bör tänka om och snabbare än snabbt surfa in på Petrell Bowties. Unika flugor, bra pris och snabb leverans. För egen del tänker jag köra med mönstrade partyflugor all over the place denna sommar. Vem är med? Glömde förresten säga en viktig sak: knyt flugan för helvete! Att likt vissa filmstjärnor tro att det är en relaxed look att ha flugan hängandes oknuten runt halsen när man anländer till huvudfesten är inte ett smart drag. Det ser helt enkelt för uselt ut. Om man gör den moven under efterfesten så kvalar man kanske inte in i gentlemenklubben men man blir inte brutalt utfryst heller.

Art is back on the block

Efter en tuff period av Art-frånvaro är Art äntligen tillbaka. Även om jag inte levererat något skriftligen har jag ändå gjort research på stadens gator. En oroväckande trend som jag tycker mig ha sett på sistone är t-shirts med suspekt tryck. Jag trodde vi hade kommit över det. Vad är poängen med nästintill oläsbar och ofta politisk eller sexuellt laddad text? Det är inte min bag. Något som stör mig är att jag har sett allt fler tonårstjejer iförda linnen med kassettband på. Hello. De var inte ens födda när kassettbandspelaren dog ut. Ingen ser mig vandra runt med en avbildad flanellograf på mina kläder, även om det onekligen skulle vara litet hett …

Project runway, igen

Åh, man bara måste älska Michael Kors som domare i Project runway. Hans kommentarer är alltid fantastiska, som kvällens upprepning på en tidigare kommentar "It looks as if she's pooping fabric". Jag älskade Kors design tidigare men jag vet inte om han kanske har tråkat till sig lite på äldre dar. Han kör ju på den där all americana-looken, inte vidare värst spektakulär. Hur som helst gör han ett bra jobb som domare, got to love him!

bild från celebrityblab.wordpress.com

The Sartorialist

Är det någon av er därute som fortfarande inte hittat till den här fantastiska foto-bloggen? Den känns nästan som ett fantastiskt skönhetsknep som man inte vill dela med sig av men det sista året har den blivit så stor att det känns löjligt att inte kunna ge en bit av kakan. Så se och njut!

Glamomama flyttar

För er som i desperation letat efter Glamomama på Expressens hemsida (yeah right) de senaste dagarna utan att hitta henne så kan jag avslöja att hon flyttat sitt pick och pack till tidningen mama:s hemsida. Bad career move Cissi, har svårt att tro att hennes läsarantal kommer hålla sig på samma nivå i fortsättningen men hey, det är ju hennes val.

Make up for your makeup-mistakes IV

Efter en tids uppehåll på sminkföljetongen så har nu turen kommit till ögonmakeupen. Ett svårt område måste sägas. Själv har jag länge kämpat för att försöka bemästra skuggningtekniken men jag har ännu inte lyckats komma till något helt tillfredsställande resultat. Det största problemet jag har med andras ögonmakeup är, kanske inte helt otippat, när det används i överflöd.
Att applicera till exempel mascara borde inte vara så svårt kan tyckas men ändå är det så många som misslyckas. Själv brukar jag applicera ett lager och möjligtvis putsa till lite extra efteråt, det blir ju sällan snyggare med mer. Många andra tycks dock leva i villfarelsen att mer är bättre i den här frågan. Satsar man på avbrända-tändsticke-looken så visst, men jag tror i själva verket att det inte är så många som gör det. Var dessutom inte så jäkla märkestrogna när det gäller just mascaran, våga prova runt lite. Själv har jag slagit mig till ro efter många års testande och jobbar nu med en väldigt diskret clinique-variant till vardags och maxar lite extra med lancôme till fest.
En annan ögon-fadäs som skådas då och då är alltför flitigt jobbande med kajalpennan. Att använda kajal som enda sminkprodukt borde vara förbjudet i lag. Faktum är att inte särskilt många klär i kajal i vanligt dagsljus. Man bör då ha övat många timmar på hur och var den ska sitta och tänkt till både en och annan gång innan man bestämt sig. Cleopatra var ju en tjusig kvinna men det är inte många av oss nordbor som kan bära upp hennes look.

bild från afrobella.com

Tonårstjejer - ständigt gissel

Det här med spetstajts, vad är grejen? Ser alltfler, framför allt unga tjejer som bär det här plagget. Förra året och kanske tidigare också var det populärt med tajts med en spetskant nedtill och redan där tyckte jag att gränsen för mängden spets hade passerats men nu ser man hela ben med kasslervarning. Ett av valborgskvällens paradnummer var den rätt så kraftigt byggda unga dam med svarta spetstajts och shorts så korta att skinkorna nästan tittade fram i underkant. Man kan se ett tydligt tecken att unga damer gärna visar upp sina bakdelar i tid och otid (alltså lika ofta som männen kastar sina tröjor).
Vidare så tycker jag att tonårstjejer har en tendens att tro att det är sommar lite för tidigt. Ger man sig ut på valborgsmässoafton för att beskåda en brasa och kanske dricka någon slags häxbrygd ur en pet-flaska så är ju den rekommendera klädseln i princip täckjacka, mössa och vantar. Tonårsbrudarna tycks dock tro att de befinner sig på solsemester på Mallis och går iklädda kortkort och högklackade sandaletter. Tjejer, lär av en som redan begått en del årstids-faux pas - kläder efter väder!

bild från lacetrend.se

Extremt kort

Såg för övrigt en del tvivelaktiga kreationer på Valborgsmässoaftonen, rapport följer.

Hmmm...

Mycket snack och lite verkstad kan man tycka. Jag lovade ju något slags återtåg och sen har jag legat lågt ändå. Får man skylla på något igen? Jag säger mycket jobb, födelsedagsfiranden, fint väder och möbelrenoveringar.
Har inte glömt bort bloggen dock, den finns i mitt hjärta hela tiden. Återkommer snarast. Nu ska ätas.