Det tar aldrig slut

Jo men att. När man trott att man sett allt... Så ska man tydligen se något så hemskt så att man skulle vilja lasra bort hornhinnan i alla fall för en stund. Det värsta av allt var att det hela utspelade sig på min arbetsplats. Det kan, med andra ord, finnas en risk för att jag får se något liknande igen. *Djupandning*
Tänk er följande:
En söt höggravid tjej som gillar att klä sig i leggings och tunikeaktiga toppar. Helt okej för min del, hon passar väldigt bra i det. Tänk er då den söta tjejens kollega som försöker imitera looken men (verkligen) inte lyckas. Jag kan inte med ord beskriva hur långt borta hon var ifrån att lyckas. My god!
Femtioplus (exakt ålder vet jag inte), ryggproblem (orsak följer), stora tuttar men ingen bh (!), kroppsform hos den som kanske fött något barn, passerat femtio och inte lagt mycket krut på att besöka någon träningsanläggning. Men det viktigaste av allt här är avsaknaden av bh.
Utstyrseln sen då. Någon slags blå lång t-shirt/tunika som gärna hade kunnat vara ett par centimeter längre. Till detta svarta leggings i lycra som liksom var så pass utstretchade att de var genomskinliga på sina ställen. Svarta korvade tubsockor och så någon slags foträt sandal till med typ platå-sula (nej, det var inte masaj-skor, sulan var bara väldigt hög). Det är dock inte slut här. Hela outfiten hade chockrosa som genomgående tema. Revärer på tajtsen, någon lite gubbe på strumporna, senil-snöret till solbrillorna - allt var chockrosa.
Okej, någonstans här börjar jag känna mig elak. Men vafan, tänk på din omgivning människa. Hur kan man vara så pass desillusionerad? Skaffa en spegel och en kompis som är ärlig.