Eurovision Song Contest 2009: Final

Shirley Clamp inleder direkt med en magisk vokal prestation. Hennes röst låter oerhört tärd för att tillhöra en 36 år gammal sångerska.

Redan i inledningsnumret blandas ett 90-talsaktigt trumkompo med tydligt släktskap med post-big-beat-eran blandat med operasång. Smaklösheten är ett faktum men inledningsnumret imponerar ändå med en konsekvent och väl genomförd estetik. Cirque du Soleil har något. Å andra sidan får man ganska många arbetstimmar för 10 miljoner kronor.

Jag är spänd på att se hur programledarna har utvecklat sig. Två nya! Yeah. Det kan liksom inte bli sämre. Killens första lines låter som levererade av en blandning av Borat och Lars Leijonborg. Uttalet är dock litet bättre än förra programledarparet men fortfarande inte i närheten av att få ett G i åk 4 i Sverige.

Litauen: Sångaren är fortfarande placerad bakom en flygel, dold i en icke-kommunikativ hatt. Jag ger det inte höga poäng. Vad hade Bert Karlsson sagt?! Scenklädsel: kostym. Känns inte direkt uppfinningsrikt.

Israel: Ett bidrag som självaste Paul M. har gått ut och stöttat. Det kan inte båda gott. Min första tanke blir att det är Dana International igen, men det visade sig vara en felaktig första analys. På frågan i texten "There must be another way?" svarar jag kort, ja, gör det inte.

Frankrike: Asymetrisk och illasittande klänning som tillsammans med det ostämda pianot ger mig att tänka på Wozzeck. Massiv ögomakeup harmonierar inte bra mot musettestämman i bakgrunden.

Sverige: Aldrig tidigare har jag varit så obrydd över mitt hemlands bidrag. Lyckas dock inte bli annat än illa berörd av hur verkligt uruselt detta bidrag är komponerat för Malena. Hennes popklang är under all kritik. Problemet blir således att texten varken hörs i poppartierna eller i operadelarna. Att hon sedan ser manisk och allmänt Carolaaktig gör inte saken bättre heller. För övrigt får låtens tvåspråkighet mig att tänka på tidiga album med Herreys. Tycker inte vitfärgen på hennes klänning fungerar mot hennes hårfärg.

Kroatien: Helsvart klädsel känns ungefär lika spännande som låten.

Portugal: Färgskalan känns som något från en tecknad serie eller något som ett drogliknande tillstånd skulle kunna mana fram.

Island: Fortsätter imponera. Sången fungerar faktiskt bra och estetiken är inte helt usel den heller även om blåfärgen som hon kör med inte är min favorit. Ej heller diggar jag klänningens avslutning. Delfinen är ju festlig, eller … ?

Grekland: Sakis dansmoves gör ingen besviken! Jag förutspår att en hel del av det som försiggår på scenen denna dag under detta nummer kommer bli defaultmoves under sommaren 2009. På gott och ont. Man kan inte annat än kapitulera. Detta har något men inte är det god smak. Effektiv refräng. Vi konstaterar att vitt är det nya svarta och att uppknäppt är det nya, ja, jag vet inte vad.

Armenien: Detta är fult och dåligt. Som ett misslyckat harem. Vissa rytmer svänger bara inte. Klädseln käns inte happening.

Ryssland: Det finns vissa enkla grundregler att följa i ESC-sammanhang: 1. Le. 2. Se litet smygkåt ut. 3. Välj en klädsel som inte försämrar ditt grundutseende. 4. Sjung en positiv låt. Här har Ryssland misslyckats med punkt 1–4.

Azerbajdzjan: Arash är fortsatt urursel. Båda sångarnas klädsel är bortom tveksamhetens gräns. Tyvärr finns det risk för att detta blir en sommarplåga.

Bosnien och Hercegovina: Vitt verkar verkligen vara våren 2009:s värsta färg. Det stör mig. Bidraget känns som en misslyckad ryttarmarsch. Sångaren liknar Joey i Vänner, litet.

Moldavien: En blandning av Shirley Clamp och Nanne Grönwall uppblandad med östtrash. Inte bra någonstans. Tänker fortfarande på mjölkflickor. Intressant koncept att använda LED-skärmar till att visa broderimönster.

Malta: Känns fortfarande som en Disney-rippoff som saknar den obligatoriska four on the flooren. Kunde blivit så mycket bättre så enkelt.

Estland: Tråkigt framförande, ganska fina kläder. Jag tänker på Emma Grey och det är ju aldrig bra.

Danmark: Jag är osäker gällande huruvida han skall han bajsa eller sätta sig på en jävligt aggressiv stålpåle. Det ser inte bra ut. Maskulin estetik och teori gone bad.

Tyskland: Den här sångaren måste vara den som fått bäst poäng i gayestetiktävlingen VM 2009. Byxorna är beyond this world. Antar att man tänkte "Vi måste få publiken att fokusera på något annat än den ickeexisterande texten". Oh, gud så sjukt! De välkomnar in Diether också. Helvete. Detta ÄR kvalitet.

Turkiet: Kasslerestetiken är inte bra. Inte ens i rosa. Var är den estetiska ananasen undrar man bara. Trist och tärt.

Albanien: Jag förstår inte det sceniska upplägget här. Inte alls. Halsvibratot skänker mig inget inre lugn heller.

Norge: Hardangerfelan är den felande länken ännu en gång. Stråkar och vita kläder känns som årets tema. Inget av dem tycker jag fäster i detta sammanhang.

Den kvinnliga programledarens klänning var INTE bra.

Ukraina: Denna typ av bidrag aktualiserar diskussionen kring huruvida sexuella tjänster skall vara skattepliktiga eller ej, eller något. Uselt och stört. Gladiatorutstyrseln hoppas jag inte blir en landsplåga.

Rumänien: Balkan Girls. Say no more. Färgsprakande 80-talsestetik som jag inte helt kan bortse från. Men, alltså, det här med yppighet gone wild. Jag gillar det inte. Tyvärr lyser sångerskans klänning inte tillräckligt mycket jämfört med dansarnas. Sångarens gång är inte optimal heller.

England: Slätstruken musikallåt. Sångerskan sådär. Killen bakom den vita flygeln som skrivit en massa musikallåtar känns bara obehaglig.

Finland: E-type/Markoolio från Finland känns otidsenlig för inte tala om gycklaren som pojjar. Kanske kan det slå i baltikum? Keps på scen?! Jag misstänker att Ribbing har något att säga om det.

Spanien: Hudfärgad konståkningsstil känns både vulgärt och malplacerat. Man kan inte undgå att tänka på Charlotte Perelli 1999 eller Pink 2006. "Take me!" uppmnar texten. Helst inte. Inte en chans.

Nu skall Art softa en stund.